Hur skall man vara för att man skall kunna acceptera olika situationer?

Ja det e en fråga som e svår att svara på. Jag vet inte vad jag skall säga eller göra för att jag skall kunna tro på att jag skall flytta ifrån RPK för gott. Jag vet inte hur det skall kännas när jag lämnar mitt rum nr 10 o skall flyga hem till mitt kära SKÅNE. Helt FRI från LPT o människor som bara skall läggas sej i och styra mej som människa. Det e inte rätt att man skall kunna vara inlåst på detta vis som jag har varit över 1½ år nu, jag o dem andra tjejerna här har varit med om många saker som inte skall kunna finnas inom vården. Vården skall inte straffa bort ett beteende, utan den skall kunna var som ett extra repskap som gör att man mår bättre inuti oxå. Man kan måla upp en utsida som alla gånger inte betyder att man mår så bra som man kanske kan tro. Man e väl lite falsk oxå med sina känslor om man inte kan visa den sidan.

Men men situationen e som den e, och den går inte att göra något åt!

Sista Helgen

Ja då har man gått igenom sista helgen på Rättspsyk i Sundsvall. Helt otroligt o konstigt att jag skall lämna detta bygget. Jag har varit här i 1½ år o nu skall jag lämna rum nr 10 som bara jag har haft innan... Någon annan LPT-patient skall få "mitt" rum.

Jag hoppas att det kommer bli riktigt bra för patienterna som skall komma hit o givetvis för dem som redan e här på avdelning 98. Jag kan bara säga att "vi" har kommit ett steg i rätt riktning nu. Men det e ett stort steg kvar.

Avslut på RPK

Ja då hade mina vänner här på RPK ordnat middag för att jag o en annan tjej skall flytta i veckan som kommer. Hon lämnar oss på måndag och jag lämnar bygget på torsdag. Det känns så hemskt att lämna kvar tjejerna som inte får komma ut. Jag tänker mer på att jag skall lämna dem kvar i helvete än att jag skall flytta. Det känns så hemskt att det inte finns ord att förklara med!

Hur skall man kunna glömma tiden som varit här? Man kommer alltid bära med sej livet som varit innan för dessa låsta dörr, Isolering o tvångshandskar.

Dem hade skrivit ihop en text till mej o Jolina. Det var jättefint skrivit. Jag blev jätteglad o ledsen samtidigt. Det e så många intryck man får nu på slut tampen. Det e en svår situation jag upplever.

Sedan känns det nog konstigt för dem som e kvar efter oss. Att dem inte får komma hem än o sedan att det kommer komma fler tjejer med LPT. Det får vi ju inte uppleva som flyttar härifrån.

Men men det har varit det som varit, o man kan inte förändra allt på en dag. Så fungerar livet!!

/ Kram på er.... Camilla

Orolig o irriterad

Varför skall jag ha en läkare i Lund på öppenvården när jag har en läkare som kommer varannan vecka till behandlingshemmet? Varför INTE skaffa mej en psykolog istället som jag kan få prata med 1 gång/veckan?
Jag förstår inte hur fan man tänker i Lund på psyk där!

Jag e så nervös o lett irriterad här på avdelningen 98 nu dem sista dagarna som e kvar tills jag flyttar på torsdag morgon. Jag vet inte vart jag skall ta vägen!!:(

Men men det e bara o bita ihop:(

Jag ses ju som frisk nu eftersom att jag skall bli utskriven och av med LPT:t! Kan man bli frisk på Rättspsyk? Nej jag tror inte att man kan bli helt frisk. Eller?

/En lite ledsen o orolig Camilla

Irriterad o stressad!:(

Det e 6 dagar kvar innan jag Camilla Svensson skall lämna rättspsyk för gott. Jag blir irriterad o stressad på personalen med flera för att dem fixar inte sakerna som dem har lovat. Det finns ingen PAL (patient ansvarig läkare) till mej när jag kommer ner. Det finns ingen psykologkontakt el kurator och det finns inte andra små saker som det skulle finnas. Jag hatar sådana situationer som jag befinner mej i nu.

Alla mina personliga tillhörigheter får inte plats i väskorna som vi skall släpa på flyget, utan nu måste vi skicka en låda ner till skåne. Jag har ju sagt hela tiden att jag inte kommer få plats med allt, men då har personalen hela tiden sagt att det klart du får plats med det. Det e fan att man inte kan lyssna när jag säger något. Jag önskade ju permission för ett par veckor sedan men fick inte åka då. Hade jag fått det så hade jag lämnat saker hemma så jag slapp skicka saker. Men men jag får ju bara bita ihop nu dem sista dagarna på RPK i Sundsvall.

Avdelning med bara LPT-patienter

Ja, idag blev det då oficiellt med att det blir en förändring på RPK i Sundsvall. Den avdelning jag och 5 andra tjejer sitter på, kommer bli en avdelning med bara LPT-patienter.

Det handlar det om i detta inslaget:
http://svtplay.se/v/1669124/mittnytt/slipper_vardas_med_brottslingar?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1669124/sb,k103321,1,f,-1

Hoppas på att detta kommer bli bra för dem patienter som kommer vara kvar här.

Beck : I stormens öga

Japp då har man varit och sett den nya Beck filmen som hade premiär ikväll.... Den var mycket bättre än vad folk trodde. Den har fått väldigt dålig kritik, men jag tyckte den var jättebra!

Det var den sista film jag gick på här i Sundsvall i alla fall. Jag har sett många filmer på bio här i Sundsvall, men imorron e det exakt 1 vecka tills jag flyttar ifrån RPK.

10 dagar!

Ja, då var det bara 10 dagar kvar på RPK i Sundsvall för mig. Helt otroligt att jag Camilla Svensson skall flytta till SKÅNE om 10 dagar. Hur skall man tolka detta? Jag har inget svar på det men jag skall försöka smällta tiden som e kvar nu o börja packa.

På 1½ år hinner man samla på sej mycket saker, allt skall packas och ta med på flyget. Vi e ju 3 personer som åker och vi får ju ha 28 kilo var totalt.

/Camilla

Fan vad jag hatar detta JÄVLA stället!!

Jag fattar inte hur fan personalen tänker.
Inte hur man ena dagen kan säga/lova något o sedan andra dagen ändra sej!

Jag förstår inte hur man kan vara så jävla kall o bara säga så att det blir som jag sa.

Personalen som jobbar här förstår inte hur vi som patienter känner när dem säger som dem säger. Man kan inte tänka ett steg längre utan man håller fast till sina principer! Så jävla lågt!!:(


Fan vad skönt det skall bli att flytta ifrån detta stället ( Rättspsyk i Sundsvall ) om 11 dagar!!

Inga problem:)

Aa nu har jag varit inne på min sista rond på avd 98 i Sundsvall på RPK. Och för en gångs skull så fick jag allt jag vill:) Helt otroligt att jag inte har fått allt jag ville på ronderna på 1½ år, e inte det konstigt?

Det e en helt ofattbart situation som jag befinner mej i. Skall helt plötsligt skrivas ut och bli av med LPT:t den 3dje September. Jag trodde aldrig jag skulle komma ut från detta stället.

Nu e det bara vårdplaneringen kvar på måndag, det e inget allvarligt som kommer tas upp utan det e bara ett såkallat utskrivningssamtal.

Jag e så glad så jag kan inte beskriva det med ord:)

Kramar på er / Milla

SKÅNE...Om tvååååå veckor kommer jag!!:)

Japp, nu e det bara tvåååå veckor kvar tills jag flyger till Skåne land för gott... Det e bara 14 dagar kvar på detta jäkla Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall, avd 98. Aldrig mer Norrland, det säger jag bara!!!!

Jag Camilla Svensson har varit här på RPK i Sundsvall i över 1½ år, och ingen kommer sakna mej själv så mycket som jag...Hihi!

Ni skall bara veta vad som väntar i SKÅNE, först flytt till Friaborgs behandlingshem o sedan en vecka senare 25 årsfest hemma hos mamma o hennes sambo i Lomma....
( Jag har hela tiden här på RPK sagt att "jag skall vara hemma på min 25års dag"... Det blev som jag sagt, haha )

Då blir det fullt ös medvetslös. Nej nu tog jag i för mycket. ( Medvetslös blir jag definitivt inte)!
Ni som känner mej som den som bara skadade sej hela tiden kommer inte känna igen mej.
Jag e Camilla Svensson som har slutat med självskadandet o vill leva ett liv nu som jag aldrig har levt det!! Inget skit längre...

Det e bara o höra av er om ni vill komma ner till Österlen o Simrishamn för att hälsa på den nya Camilla Svensson som vet vad hon vill, kan o måste.



/ Camilla Svensson som har levt sitt hemska liv i norrland men som kommer till SKÅNE snart!

16 Dagar kvar

Japp, nu e det BARA 16 dagar tills jag Camilla Svensson flyttar till Simrishamn o Friaborgs behandlingshem. Det kommer förhoppningsvis bli hur bra som helst, så länge som inget går åt fel håll.... Jag hoppas verkligen att dem som jobbar med min flytt vet vad dem gör?

Undrar om allt kommer fixa sej? Undrar om det blir vårdplanering den 24/8 eftersom att den person som sa att det skulle vara inte e här den dagen? Undrar om han ens vet om vilket datum det var?
Men visst fixar sej allt?? Jag börjar tveka till att allt blir helt rätt tills den dagen då jag skall sitta på flyget?

Men men, "Rum byggdes inte på en dag". E det inte så man brukar säga?

Jag kommer flytta den 3dje september och sedan en vecka efter fyller jag Camilla Svensson 25 år. Rättare sagt den 10de september.

Och då hoppas jag att Ida http://idasterneling.blogspot.com o Elin kommer ner från Linköping respektive Stockholm??

Jag blir ledsen annars:(

Kram på er alla //Camilla Svensson

Morfar 71 år idag:)

Ja, då fyller Morfar 71 år idag. Han börjar bli gammal men samtidigt så e båda mormor o morfar väldigt aktiva pensonärer, åker utomlands, passar barnbarnen o hittar på andra aktiviteter.

Väldigt tacksam att jag har mormor o morfar, dem hjälper alla som behöver deras hjälp i den mån dem kan.

Tack för att ni finns till.... Ni (mormor o morfar) betyder jätte mycket!!

En helt vanlig dag på Rättspsyk i Sundsvall

Först gick jag upp på hobbyn och virkade, sedan ringde en kompis och efter det åkte jag in till city för att hämta mina läsglasögon.

Fy, jag ser hemsk ut i glasögon. Fast nej jag har inte vant mej vid att jag har dem. Vissa bara skattade åt mej när jag visade mej i dem. Men visst skiter jag i det. Det e en vanesak!

Sedan har jag suttit på min dp och virkat på min grytlapp som jag skall ha i mitt nya hem i september:) LÄNGTAR till den 3dje september så att jag slipper denna jävla kliniken här i Sundsvall....

Spelade lite kort som alltid på dessa kvällar här på avd 98.

Vad händer här på RPK??

Inte ett skit händer för tillfället här på RPK i Sundsvall.
Inte ett ord i princip från någon vettig person. Ett par människor (patienter) som går och pratar för sig själv och verkar ha skitkul, jag har det i alla fall skittråkigt!!

Man kan inte göra något åt stämningen, för ingen vill göra något som kan kännas bättre åtminstone.
Ingen som vill spela kort, ingen som tittar på tv och det enda jag har för mig e att jag tvättar min "roliga" tvätt, städar mitt rum o e för mig själv:(!

Jag hatar när det inte e någon som vill, kan el måste hitta på något.
Lätta upp stämningen helt enkelt....

Jaja, jag får väl hämta min kära tvätt i tvättstugan och sedan e det bara att ta en titt på facebook, gå o se om man kan få sin nattmedicin och sedan e det bara att vänta på att propavanen värkar så att man kan gå och lägga sej:(

Bye bye / Camilla

"Bara 20 dagar till jag flyttar till kära SKÅNE igen":)

Lååååååång tråkigt!

Jag har fruktansvärt långtråkigt... Det finns inte ett dugg att göra på dessa jävla dagarna på RPK i Sundsvall.
Jag har 21 dagar kvar tills jag flyttar till Friaborgs behandlingshem i Simrishamn, det skall bli både roligt o skrämmande att flytta dit.

Liksom kunna smällta att man har varit på RPK med LPT, och nu då liksom inte ha LPT längre. Det känns så fruktansvärt overkligt.
Hur skall jag kunna se o förstå att jag inte har LPT kvar längre efter den 24/8? Jag har haft LPT i nästan 2 år och helt plötsligt nu så tas det bort. Det har varit min identitet på någotvis. Jag har levt på Rättspsyk i 1½ år med LPT och helt plötsligt skall jag bli fri som en fågel.
Flyga ner till Skåne och vara på HSL, ofattbart! ´

Jag kan förhoppningsvis leva som vilken 25 åring som helst, kunna göra "vad jag vill" utan att man måste gå tillbaka till en avdelning som e kall och hemsk.
Leva varje minut nästan med människor som man inte har valt att leva med, brottslingar och personal som inte kan sitt jobb till 100%. Alla verkar inte veta att det finns en lag som heter Sekretess, som man inte får bryta...men vissa i personalen pratar helt utan att tänka före.
Det e brott mot sekretesslagen!

Det som händer här på RPK i Sundsvall, det e bara vi (patienter) o personalen som ser, ni som e utanför och inte har varit inom dessa väggar kan inte uttala er, eftersom att ni som sagt inte varit här.

Man skulle gärna visat med en dold kamera hur det e här innanför RPK, men tyvärr kan man inte göra det!

Varför inte gå ut och stå för sina saker och positioner här på RPK? Om man nu vet att detta med isolering o tvångshandskar fungerar, varför inte gå ut i medierna då och stå för det? Visa att det e andra kliniker som kanske skall ta efter deras principer.

Jag vet att nästan alla LPT patienter som varit här på RPK i Sundsvall e väldigt eniga om att det inte finns någon VÅRD!!

/ En tomhänt Camilla Svensson

Mår sådär..

Tyvärr blir stämningen så jävla dålig på avdelningen så fort något destruktivt händer med någon av oss självskadare.

Det gör så ont i kroppen så fort någon bara har en vitt plåster på armen. Personalen vet och märker hur stämningen blir , men gör ingenting åt situationen.

Det tycker jag e så jävla dåligt att man inte försöker göra något åt det som hänt eller gör så att det kan lätta på trycket, så att inte vi trillar dit och gör något destruktivt vi oxå.

Man vet samtidigt att om en patient av oss LPT:are gör något destruktivt, då e det rätt lätt att smittan blir för stor. Hoppas verkligen INTE det!

Blåbär, Åska o paj.....

Japp idag bar jag mej iväg ut i skogen här i Sundsvall för att hitta blåbär. Det fanns massor, blått överallt:)....
Sedan när jag kom tillbaka till avdelningen så var jag lagom blå om händerna, det går inte bort och e skit fult.

Sedan gick jag ut för att fortsätta att sticka på min kofta som jag vill ha färdigt någon gång.
Hann sticka 5 cm och då märkte jag att det var ett stort svart moln som mullrade över mej.
Packade då ihop mina saker och hann bara in så började det störtregna!
Regn, regn och åter regn. Hatar när det bara öser ner.

Bakade sedan blåbärspaj med hallon i, jättegod blev den och gick åt som smör:)
Jag kan om jag vill! Skall nog ut någon gång till och plocka för det finns hur mkt som helst.

Mmmm var allas reaktion på min paj:)!

Funderingar på mkt!

Kluven e det rätta ordet eller vad man skall kalla det?
Jag vet varken ut el in... Vem skall veta om inte jag vet, jag e dum i huvet känns det som.
Jag vet hur jag fungerar som människor och att jag behöver viss hjälp med saker som jag inte vet hur jag skall tackla.
Om jag tex ringer ett samtal till någon så säger jag nästan samma sak till alla som jag pratar med den dagen.
Jag hatar det att jag inte kan släppa saker som händer runt mej.
Varför måste jag tänka samma jäkla tankar hela tiden, fast att jag vet att det inte e bra för mej?
Varför tror jag hela tiden att folk vill mej illa bara för att dem tittar på mej på ett speciellt sätt? Det behöver ju inte betyda att jag e ful, konstig och udda.
Hur skall man göra när man vet att det e sjukdomen till stor del som gör att man gör si el så?

Jag mena att bara för att jag har ADHD så betyder inte det att jag e ful, konstig och udda.
Det finns ingenting som tyder på mina ord till mej själv.
Jag hatar att jag e som jag e, varför kan man inte vara som alla andra? Men vilka e dem andra? Det finns inte någon som e perfekt, för vad e perfekt? Hur skall man vara för att vara perfekt? Kan man vara perfekt?
Jag tror faktiskt inte att det e någon människor som e prickfri. Alla har vi våra dåliga sidor, och bara för att jag tex har en dålig dag så betyder inte det att jag kan ha en bra dag efter.

Kommer man någon gång i livet nå sina ljusa sidor? Det känns som att jag bara har mörka o dåliga sidor. Nej nu var jag hård men samtidigt så måste jag börja se dem ljusa sidorna hos mej själv för att jag skall kunna acceptera att jag e som jag e, o andra e som dem e.

Det känns som att jag har haft 2 riktigt dåliga år som varit fruktansvärt jobbiga och då har jag definitivt inte tänkt på vad jag har gjort, både mot mej själv och andra.
Det känns som att varje gång jag har kommit in till psykakuten eller vanliga akuten så har folk bara fällt dåliga o dumma kommentarer till en så man har bara viljat gå där ifrån och skita i problemet.
Och sedan e det så att när jag har ångest då ser jag bara ALLT negativt och såfort man öppnar munnen så säger man fel saker o gör situationen ännu värre än vad den var innan.

Och när man kommer in till akuten och har gjort något destruktivt, så säger läkaren att dem inte har plats att lägga in mej. "Och jag tycker du skall gå hem igen"
Och sedan säger dem oxå hela jävla tiden " - Varför har du gjort det?" "-Hur mår du?" ......
Då säger jag varenda gång - " Du ser väl för fan att jag mår SKIT!"
Läkaren: - " Jag skall gå och se om det finns plats för dej" .... "-Ja jag lägger in dej på 1C, och sedan så får du extravak".
Jag "- Du sa ju nyss att jag skulle gå hem , och nu skall jag läggas in med extravak?
Läkaren "- Ja jag tror att det e bäst att jag lägger in dej på 1C och att du får extravak".

Asså om jag skall vara rent ärlig så hatar jag allt vad doktorer heter när dem inte bara kan se på en att man mår dåligt och har skurit sej, utan säger då att "-Jag tycker du kan gå hem igen".
Och att dem sedan ändra sej och säger "- att det e bäst att jag lägger in dej och att du har extravak".

Hur FAN tänker man då? Jag kan inte förstå hur man kan vara läkare på psykakuten om man inte kan se att patienten har skurit sej och mår skitdåligt. Om jag ser eller hör att någon mår skitdåligt och varit påväg att bli hemskickad från psyk, då exploderar jag nästan.
Men samtidigt så har jag varit med om det ofantligt många gånger själv.

Det känns ungefär som om att om en patient åker in till sjukhuset med en bruten fot, så skulle dem skicka hem patient utan kryckor el gips.... Det fungerar ju inte så!

Bara för att man har brutit foten så e man inte mer patient än om man kommer till psykakuten och mår skitdåligt. Men visst kan det vara svårt och bedömma om en patient behöver vård för psykiska problem , men samtidigt så går inte jag till psykakuten för att bli hemskickad, utan det e ju för att jag vill försöka göra något åt problemen.

Men vad vet jag? Jag tänker kanske inte som läkarna men jag e ju ändå psykiskt sjuk och inte en patient som bara tycker det e kul och gå till akuten direkt!
Jag tror och vet att det e många som känner liknande saker om psykiska problem. (Självskadebeteende)....

Jag har haft LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) i över 2 år nu, och jag har heller aldrig gråtit mer än vad jag har gjort under dessa 2 åren.
Men som dem flesta vet också så har jag ju varit här på Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall (Norrland) i 1½ år nu, och nu e det ju då dags för mej Camilla Svensson 24 år att flytta tillbaka till mitt kära SKÅNE, och jag känner mej väldigt kluven.
Och det beror ju på alla samlade intryck som jag känner nu när jag e kvar en månad till eftersom att planet inte går hem för än den 3dje September.

Hur skall det gå?
Vem "kollar" så att jag sköter mej?
Vem hjälper mej när jag mår dåligt?
Kommer jag vara så ärlig att jag säger till personalen på det nya stället?
Kommer jag klara mej utan LPT nu då? (Skrivs av den 24 Augusti)
Kommer jag komma till den statusen att jag gör det jag måste?
Kommer jag kunna "komma" och gå som jag vill?
Kommer jag få gå igenom allt vad "Rumsgenomsökning, metalldetektor, pisseprov med mera" heter? (Nej!)
Kommer jag vara rädd för att få bakslag?
Falla tillbaka? ( SKALL JAG INTE GÖRA!)

Hur skall man förhålla sej till situationer som man inte e "van" vid?
( Jamena, jag har varit beroende av att folk har sagt till mej vad jag får och inte,och nu efter den 24/8 så e jag FRI) "fri som en fågel) (Får äntligen känna mej fri och bestämma själv vad jag vill och inte)

Ja dagen kommer då jag står helt fri och skall leta jobb, familj och lägenhet. HELT OFATTBART. ( Camilla Svensson 24 år = FRI!!)





Kommer jag

Tänker på vad som e skillnaden...

Självkänsla - Självförtroende

Självkänsla hänger ofta ihop med om man tex fått kärlek som barn, insikten man har om sig själv och sitt inre liv.

Självkänsla handlar om det vi ÄR, medan självförtroende handlar om prestationer och kompetens.

Med god självkänsla blir vi mer inifrånstyrda, medan självförtroendet som påverkas av kritik o beröm kan göra oss mer utifrånstyrka.

Självförtroende har med självbild att göra!

Vad e det som gör att man har dåligt självförtroende o självkänsla.
Jag har funderat mycket på det och någonstanns så vågar man inte titta på problemen som kommer, utan man ser bara hur dålig man e.
Eller som att bara för att jag e lite udda så betyder inte det att jag e oduglig. Jag kan oxå visa en annan bild av mej själv men då e jag ju inte ärlig mot mej själv heller.

Många människor ser bara hur dåliga dem e ( Jag oxå ), men varför inte titta på det man gör bra istället.
Det e en mycket bra fråga. Jag har beslutat att NU SKALL JAG Camilla Svensson skita i andra människor som jag inte tycker e bra för mej.
Jag tar en paus så att jag känner att jag gör si el så för min egen skull. INTE för andras skull. Varför skall man alltid vara dum mot sej själv när man istället skall kunna klappa sej själv på axeln när man har gjort något bra?

Den frågan skall jag styra själv nu, jag skall må bra innan jag vill avbryta pausen från dem som jag inte kan vara med.
Jag måste få tiden nu och växa mycket och kunna vara stark o vuxen.

Jag Camilla Svensson fyller 25 år den 10de September och då skall jag braka loss ordentligt och bara va och njuta av sällskapet.

Tänk bara vad som kommer hända på loppet av 1vecka i September

1. Utskrivning från Rättspsykiatriska Regionkliniken i Sundsvall
2. Inget LPT längre
3. Flyttar tillbaka till SKÅNE
4. Fyller 25 år.


NU e Jag redo, lycklig och glad att jag vet att jag fixar detta!! .... JAG e JAG!!