Ja det e ju inte direkt roligt på helgerna på strandhagens behandlingshem. Jag har ju fått vänner här också, och en del av dem har likadant beteende som jag har. Men det innebär inte att vi triggar varandra, utan vi peppar varandra istället... skönt att det finns människor som man kan prata med och umgås med. Jag har en underbar terapeut och en bra kontaktperson. Jag triva verkligen här på strandhagen i Sävsjö/småland.
/ En tillfredas Camilla Svensson
20 februari 2011
6 februari 2011
Har haft bloggtorka nu ett bra tag. Men nu e jag tillbaka igen
Jag har varit här i Småland nu i 2 veckor och det har hänt en hel del som inte skulle hända tyvärr....
Jag har inte mått speciellt bra, jag har tyvärr skadat mig under dem här två veckorna. Men strandhagen tappar inte hoppet om att jag skall klara detta. Det k'nns bra att människor runt om kring mej tror på mej. Det hjälper oftast.
Har varit ute och gått om dagarna, pratar med min Kp 1 gång/vecka. Och min terapeut "stjärnan" 2 gånger i veckan.
Sedan e jag med i en grupp varje torsdag som jobbar med både DBT och KBT. Det fungerar bra.
Jag e nöjd med maten, jag e nöjd med mitt rum och dem flesta människorna som bor här. Det finns ju förstås alltid människor som man retar sih på och som man inte kan komma överens med. Jag hoppas att denna resan här kommer bli bättre och bättre, för jag måste få det bättre, men jag menar INTE att det e någon som skall göra jobbet åt mej. Det skall jag själv göra!
Jag e tacksam för att jag har fått denna chansen, jag hade inte kunnat vad skall jag säga, vara ärlig mot dem människorna som jag inte känner... Men igår fick jag en kram från min kp som verkligen förstog mej:)
Det e bara att kämpa vidare och ta en dag i taget, det finns inget annat att göra.
Jag e GLAD att jag har min kompisar som stöttar mig i telefonen. Ni betyder mycket!
/ Camilla
Jag har inte mått speciellt bra, jag har tyvärr skadat mig under dem här två veckorna. Men strandhagen tappar inte hoppet om att jag skall klara detta. Det k'nns bra att människor runt om kring mej tror på mej. Det hjälper oftast.
Har varit ute och gått om dagarna, pratar med min Kp 1 gång/vecka. Och min terapeut "stjärnan" 2 gånger i veckan.
Sedan e jag med i en grupp varje torsdag som jobbar med både DBT och KBT. Det fungerar bra.
Jag e nöjd med maten, jag e nöjd med mitt rum och dem flesta människorna som bor här. Det finns ju förstås alltid människor som man retar sih på och som man inte kan komma överens med. Jag hoppas att denna resan här kommer bli bättre och bättre, för jag måste få det bättre, men jag menar INTE att det e någon som skall göra jobbet åt mej. Det skall jag själv göra!
Jag e tacksam för att jag har fått denna chansen, jag hade inte kunnat vad skall jag säga, vara ärlig mot dem människorna som jag inte känner... Men igår fick jag en kram från min kp som verkligen förstog mej:)
Det e bara att kämpa vidare och ta en dag i taget, det finns inget annat att göra.
Jag e GLAD att jag har min kompisar som stöttar mig i telefonen. Ni betyder mycket!
/ Camilla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)