På avdelning 98 igen, suck!!

Ja då har man sovit en hel natt på avdelningen igen. Jag vill INTE vara här längre. Jag vill vara i SKÅNE o inte NORRLAND!!!!!

Påväg till Sundsvall igen, sitter på tåget nu!!

Ja då var man tyvärr påväg tillbaka till Sundsvall o Avdelning 98 på RPK i S-vall. Jag hatar att behöva åka tillbaka, men jag har ju tyävrr inget val! Önskar att jag hade kunnat stanna i SKÅNE o leva livet ute istället för att vara inlåst på en avd i S-vall.

Jag e i STHLM om en timme ca. Skall bara byta där o sedan e jag i S-vall kl 22 ikväll!

Möte på Sankt lars i Lund.

Det gick precis som jag hade hoppats på. Jag kommer få en lägenhet inne i Lund till hösten, jag kommer få gå i ADHD o DBT-team och kommer även ha en del kontakter med öppenvården i Lund. Sedan kommer jag även ha olika kontakter inom socialen i Lund som kommer komma o hälsa på mej o så på dagarna. Det känns bra att jag får en egen lägenhet. Jag kommer kunna göra vad jag vill på dagarna när jag inte e på psyk.
Jag kommer oxå kunna rida på ridskolan i Lund eller på torns till hösten. Helt ofattbart att jag skall bli utskriven från RPK direkt till en egen lägenhet:)!!

Detta trodde jag INTE!!

Min kära Carmen -09, tyvärr inte min längre:(

Grand:)

Lite bilder från gårdagen!!

Tröööött e bara förnamnet

Ja skit trött e jag efter fastandet på Grand i Krstd! Men kul var det även om ingen av oss som gick ut drack ngt.... Men det hade varit gått med en zider eller ngt:) Kl e 03.20 o nu skall jag gå o lägga mej, kommer gå upp tidigt idag eftersom att jag skall köra till malmö....

God natt alla kära / Milla

HAPPY

Nu e jag hos en kompis i Krstd, skall käka taco´s o sedan i kväll skall vi ut och festa:).... Det e as längesedan som jag var ute och festade:). Skall bli skitskojj och sedan imorron skall vi ner till Ribbersborg utanför Malmö. Titta på Malmö City Horse Show. Kul!!

Mitt kära skåne har jag äntligen kommit till

Äntligen neré i mitt SKÅNE!! Har suttit en hel evighet på tåget känns det som, men nu e jag hemma hos mamma i Lomma:).

Färdig för att åka

Japp då var man färdig för att resa till SKÅNE i morgonbitti:). Jag reser från sjukhuset i taxi som går 04.41 imorgonbitti till centralen i Sundsvall. Sedan går tåget 05.08, en lång dag blir det.

Jag skall träffa den där läkaren som jag fått i Lund med, på tisdag nästa vecka kl 13.30, sedan på onsdag skall jag jobba några timmar på mammas jobb med. Man måste ju tjäna lite pengar när man e hemma med:)

Yesssssssss!!

Jag fick igenom en lång permis idag. Jag kommer åka hem på onsdag tidig morgon och komma tillbaka den 30de, alltså nästan 2 veckor. Så jäkla göööööt!!
Jag kommer festa o gå på hästtävlingar ute på ribban utanför malmö..... Så kul att få göra saker som man verkligen inte har gjort på jag vet inte hur länge. Jag e glad måste jag säga.....

Sedan skall jag förhoppningsvis träffa den nya läkaren som jag har fått i Lund. Hon skall då göra en bedömning så kallat på mej. Efter det så skall dem som "styr mitt liv" bestämma en tid för vårdplanering nere i Skåne och det e då tänkt att dem skall ha ett ställe för mej att bo på, förhoppningsvis!!

Lycka till måste jag säga till Sofia o Innie som skall träffa socialstyrelsen imorron. " Det kommer gå skitbra för er, det vet jag!!"
'
Slut för denna gången så hörs vi igen.....

/Milla på Rättspsyk i Sundsvall

Allt gör mej mer och mer irriterad.....

Det känns som att allting runt rättspsyk eskalerar nu. Jag pratade med en tjej från en annan avdelning idag och hon mår inte alls bra tyvärr. Hon berättade att hon oxå hade varit isolerad 3½ dygn precis som jag, sedan berättade hon även att det var en tjej som varit på samma avdelning som hade varit isolerad i 5 dygn en gång. Det e ju så jäkla hemskt och förnedrande. ELLER??
Sedan berättade hon även att hon hade haft handskarna på nu i över 5 veckor på nätterna. Plus att hon e så smal så handskarna som finns inte passar henne, så nu hade dem beställt in nya mindre handskar för att hon skulle kunna ha dem. Dem beställs av en skräddare fick jag reda på av henne. Det var personalen som hade sagt det till henne.

Får det verkligen fungera såhär som det gör på dem rättspsykiatriska avdelningarna här i Sverige??Det e så Hemskt att man inte hittar ord för hur illa man blir behandlad. SKRÄMMANDE!!

Hoppas det går bra för Sofia o Innie på tisdag i mötet med Socialstyrelsen. Jag tror på er!!

15 månader idag

Idag precis på denna dagen har jag varit på samma avdelning på rättspsyk i Sundsvall i 15 månader. Jag kom till intaget på kliniken den 13 februari och den 15 februari kom jag till den avdelning jag fortfarande sitter på idag! Hemkst att jag fortfarande sitter här fast att jag inte har skadat mej sedan midsommar i fjol. Snart ett helt år har jag suttit inlåst utan att jag har skadat mej på något sätt...... Sammanlagt 7 ggr har jag varit isolerad o som längst 3½ dygn , 6 ggr har jag haft tvångshandskarna o som längst 3½ månad. Helt sjukt om man vet hur det e att ha handskarna på sej. Bara vara av med dem när man går på dass eller skall käka! Men nu får jag se när jag kommer ner till Skåne förgott igen, känns så ovisst fortfarande, i o med att inte någon vet speciellt mkt mer än att jag skall ner och träffa ngn läkare som dem för det först inte vet namnet på ens.....

Jaja jag kan inte göra mer nu, så det e "BARA" att vänta och se vad som händer....jippi!!

Vårdplanering 15/5

Idag var det då dags för vårdplanering med mej. Det ända jag fick reda på var att jag har fått en läkare nere i Lund som jag skall åka ner snart och träffa för att dem skall kunna göra sej en egen värdering, så att dem skall kunna besluta om dem kommer betala för Finjagården eller ngt annat. Men jag sa att jag kommer inte sätta mej på ett låst behandlingshem. Aldrig i livet.

Lite allt möjligt har hänt....

Försov mej imorse och vaknade när sköterskan kom med medicinen kl 8, och pga det så har jag varit inne på avdelningen hela dagen för att går man inte på morgonmötet då får man inte heller gå ut från avdelningen..... Jag vet inte vad jag skall tycka om det faktiskt så därför kommenterar jag inte det heller.

Sedan har jag fortsatt läst Sofia Åkermans bok "zebraflickan". Den e jättebra hitintills måste jag säga. Den förklarar verkligen hur livets vägar kan gå.....

Spelat lite kort och lyssnat på musik, tittat på tv har jag oxå gjort idag

Nu e det snart dax för vårdplanering för mej, imorgon förmiddag kl 11 e det dax, hoppas läkaren har något väldigt positivt och komma med. Jag hoppas att det kan sättas ett datum när jag skall skrivas ut från den här hemska platsen i Sundsvall. Det e ett ställe som jag aldrig kommer åka tillbax till. Norrland hej och hejdå. Men men jag kan inte hoppas för mycket inför imorgon heller , för då blir man bara besviken istället....

/ "Milla"

Sundsvalls tidning, artikel o webb-tv

Japp idag har sundsvalls tidning med en artikel o webb-tv inslag med mej o Anna Hede.
www.st.nu

Sjuka kvinnor vårdas med brottsliga män



Anna Hede och Camilla Nilsson vårdas på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. De sitter inlåsta, dörr i dörr med psykiskt sjuka brottslingar som i vissa fall gjort sig skyldiga till grova brott mot just kvinnor.

TV: Våldsoffer vårdas med dömda våldsmän



SUNDSVALL (ST) Anna Hede blev misshandlad och sexuellt utnyttjad av sin första man. Eftersom hon lider av självskadebeteende tvångsvårdas hon i dag på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, på samma avdelning som män som dömts för kvinnomisshandel.

Anna Hede och Camilla Nilsson som blivit utsatta för våld vårdas i dag på rättspsyk tillsammans med sexförbrytare.

Sjuka kvinnor vårdas med brottsliga män
Anna Hede och Camilla Nilsson vårdas på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. De sitter inlåsta, dörr i dörr med psykiskt sjuka brottslingar som i vissa fall gjort sig skyldiga till grova brott mot just kvinnor.

Artikelserie: Kvinnor på rättspsyk
Inte aktuellt med könsskilda avdelningar
Rättspsyk ser över sina rutiner efter kritik
Socialstyrelsen riktar kritik mot Rättspsyk
– Det är mycket obehagligt. Jag är rädd varje dag, säger Anna Hede.
Hon är gift och har fyra barn men klarar inte av att hantera sin fixering av att skada sig själv. Sedan januari befinner hon sig på kliniken. Men hon är inte kriminell och har i sitt liv undvikit kontakt med kriminella.
– Inte för att jag har fördomar utan för att jag bedömt att livet varit lättare och lugnare på det viset.
Men sedan i januari är hon inlåst tillsammans med åtta kriminella män som dömts till rättspsykiatrisk vård. Hon och fyra andra kvinnor.
– Det är en kriminell jargong och ett kriminellt språk på avdelningen.
På kliniken placeras personer med olika diagnoser på skilda avdelningar. Även om bakgrundsdiagnosen för männen på avdelningen överensstämmer med kvinnornas så tycker Anna Hede att det är helt oförsvarligt att blanda kvinnor och män på samma avdelning.
– De vet inte vilka trauman kvinnorna bär med sig, och sådant kan förvärras om man sitter inlåst med män. De får hellre låsa in mig i en stuga i skogen, säger Anna Hede.
Hon tycker att kriminalvårdens policy är bättre, där blandas inte kvinnor och män.
På avdelningen bor männen i ena änden av korridoren och kvinnorna i den andra, men kök och samlingssal är på kvinnornas sida så det är där alla huserar.
Anna Hede anser att en del av de intagna männen är för närgångna, medan andra kan dra upp huvan på luvtröjan, ta på sig solglasögon och sedan ställa sig och glo alldeles i närheten.
– Jag mår inte bra av stämningen, konstaterar hon krasst.
– Sedan är jag trött på att det låter som att det bara är unga tjejer som befinner sig på avdelningen. Jag är 36 år och en annan kvinna är 49 år.
ST har tidigare skrivit om de tvångsmetoder som används mot intagna kvinnor med självskadebeteende. Socialstyrelsen hade då riktat kritik mot RPK för att man isolerat kvinnorna, en icke tillåten behandlingsmetod.
Anita Östberg anita.ostberg@st.nu

Mått skit ikväll

Jag har inte mått såhär dåligt på länge må jag säga, det e inte så att jag har levt jävel utan fått ta någon atarax (sockerpiller) o lergigan och prata med en hel del människor om min problem. Problem som jag har svårt med eftersom att känslorna svävar iväg lite väl långt ibland. Det e inte lätt alla gånger att veta vart man har sin egen känslogräns direkt. Jag kunde nog fylla en hel hink med tårar innan idag. Många saker som gör att jag blir ledsen ibland. Tråkigt / jobbigt att folk inte alltid förstår vad dem kan ha gjort en månniska för illa. Men man kan inte ändra andra människors beteende/känslor, utan man "kan" bara ändra sitt eget bettende/mönster. VARFÖR känns det som att det bara e jag som fäller dem största tårarna? È jag udda på något sätt? Nej udda e jag inte, men jag kan ju vara mer känslosam än andra här runtomkring.

Men jag måste berömma mej själv efter att Emil (arbetsterapeuten) berömde mej för min städning på rummet som jag har hållt koll på i 8 veckor nu. Imponerad över att jag klarat städbiten så bra. Han skall också vara med på vårdplaneringen på fredag denna veckan. Sedan efter VPL:n får vi se vad som händer, jag vågar inte hoppas för mkt.

Funderar.....

Frågor jag ställer mej själv allt för ofta:

Vem e jag?Vad skall det bli av en sådan person som jag?
Hur skall jag hitta rätt vägar i livet?
Vad skall jag hitta på när jag e utanför rättspsyks väggar?
Vart skall jag bo?
Vad skall jag göra på min fritid?
Skall jag rida som jag gjorde innan jag skickades till rättspsyk?
Jag vet inte om jag har alla möjligheter att lyckas i livet?
Finns möjligheterna för mej?
Kan jag få det svenssonlivet som alla vill ha?

JAG JAG JAG VET INTE RIKTIGT VEM JAG É, MEN JAG VET ATT MITT NAMN É CAMILLA. Jag har även nu bestämt mej för att byta efternamn från Nilsson till Svensson. Det gör jag för att kunna skaffa mej ett liv utan att en massa skit skall hända.

Sundsvalls Tidning

Japp, idag var jag och anna på sundsvalls tidning för att fotograferas till en artikel, och efter det så blev vi intervjuade för webb-tv.
Vet inte när det kommer ut men dem trodde till helgen eventuellt. Kul och intressant var det mötet.

Vårdplanering

Ja idag fick jag reda på av min Kp att det skall vara en vårdplanering nästa fredag 15/5 med den nya läkaren. Det kommer inte vara med ngn från skåne,och det e för att dem på landstinget i Skåne ville att vi skulle ha en planering först och efter det så kunde dem besluta om dem kan tänka sej att betala på ett behandlingshem för mej i Skåne. Jag vill till Finjagårdens behandlingshem utanför Hässleholm i Skåne, för att dem tycker inte någon här att jag e färdig för egen lägenhet med mera. Och tyvärr så e det så att jag fick LPT igen förra veckan, vilket innebär att jag inte kan folkbokföra mej någon annan stans så länge jag har LPT stämplat på mej. Jag vill inte tillhöra Lunds vård för att det har inte fungerat pågrund av olika saker. Tänkte därför, jag kanske kan komma till Malmö psyk och bli behandlad på ett bättre sätt än i Lund, men det verkade som att dem inte har "alla höns hemma" dem heller. Så vart skall man kunna få en fungerad kontakt på Öppenpsyk? Jag vet faktiskt inte hur jag skall lösa dem praktiska bitarna runt vilka kontakter med mera som jag faktiskt behöver.

Men men det e väl "bara" att vänta som man gör hela tiden, pga ovissheten.

Debatt i svt2

Ja, igår kväll var det debatt i svt2 där det handlade om att självskadepatienter sitter på samma avdelning som grova kriminella brottslingar, sånna som har begått dråp, kvinnomisshandel, narkotikbrot med mera. Vi som sitter på avdelning 98 i Sundsvall vet inte vad alla brottslingarna har gjort.

Vi känner oss: Rädda, otrygga, diskriminerade med mera. Vi upplever och känner oss som dömda brottslingar. Skall det var så att vi känner otrygghet o rädsla?
NEJ, det skall definitivt inte vara så att en patient skall kunna känna sej hotad, utnyttjad med mera.

Jag själv har suttit här på RPK i Sundsvall i 15 månader för att sjukvården inte klarade av mej och mitt beteende hemma i Skåne (Lund).
Varför kan man inte ordna specialicerade avdelningar inom psykiatrin som inriktar sej på självskade beteende, så att patienten blir behandlad på ett sådant sätt att man får uppmärksamhet och blir sedd på ett sätt som "vi" söker. Det e ju inte så att vi vill dö utan det hela handlar om att vi inte kan ta hand om oss själva och då skickas vi till Rättspsyk, vilket in mitt fall e Sundsvall. Jag har alltså blivit skickad mer än 100 mil hemifrån för att komma till ett ställe där dem behandlar dömda brottslingar.

Skulle du skicka din egen dotter till ett sådant ställe som Rättspsyk när dem blir behandlad som om dem vore kriminella? Jag tror att marioteten skulle svara NEJ på den frågan!
Om jag vore en mamma som hade en dotter med självskade problematik skulle jag INTE ens tillåta att min dotter blev skickad.

Det e såhär: Av oss 6 tjejer som sitter på avdelning 98 på sundsvalls sjukhus, tycker och känner sej inte NÅGON av oss att vi e säkra här. VI möter varje gång man visstas utanför sitt rum en dömd brottsling. Det kan bli att man blir kallad " fitta", att dem e väldigt närgångna, att dem gör saker som man blir riktigt rädd för.

"men dem har ju en allvarlig psykisk störning, det e ju därför dem e där o inte i fängelse" (LRV patienterna) . Detta sa Martin Samuelsson som e chefsöverläkare och forskare på linköpings psykiatri och sjukvårdsenhet. JAG förstår inte för mitt liv hur han kan säga att dem inte e brottslingar, dem e ju FAKTISKT dömda för brott.

Sedan att Kristine Lokkrantz (avdelningschef på avdelning 96 här i Sundsvall) kan säga att det kan vara "bra för oss självskadare att etablera kontakt med brottslingarna". Hur kan hon säga så när hon inte sitter i samma "båt" som oss patienter. Totalt hämtat från lufften om jag får säga mitt. Jag tror INTE att hon skulle kunna säga så om hon hade varit en av oss självskadare, tror ni det?

Som Sofia Åkerman http://sofiastanktatankar.blogspot.com/ säger att det handlar inte om människovärde!

Sedan säger Per-Erik Olsson att dem jobbar med DBT o KBT, men det finns inte på denhär avdelningen i alla fall.

Jag med flera hoppas verkligen att denna "karosellen" fortsätter rulla, och att det sker förändringar inom psykiatrin som gör att självskadepatienter kan känna sej trygga och tillfreds med omgivningen och personalen.

Och att man slutar med sånna tvångsgrejer som tvångshandskar och isolering. Man kan inte bli straffad för att man skadar sej själv. Det e ju en själv som man skadar, inte ngn annan!

Här kan ni se debatten : www.svt.se/debatt . Hoppas vi kan kriga om den här saken tillsammans och gå in för att "vi" INTE skall sitta på samma avdelning som grovt kriminella män.

Nyheterna igen...

Idag e jag med i mittnytt igen tillsammans med Göran Hägglund (socialministern), här e inslaget som går nu under dagen.

http://svt.se/2.55868/1.1544077/framgang_for_kritiker_av_rattspsyk?lid=puff_1544077&lpos=lasMer .

Det sänds oxå ett inslag som Rapport gör nu idag inför Debatten ikväll på svt2.
Debatten får jag tyvärr inte vara med i men den går att se kl 20.30.

Här e det som visas i rapport:
http://playrapport.se/#/video/1544103

Rättspsyk....Hm, jag blir less!

Först så blir man erbjuden att vara med i debatt på tisdag av svt. Sedan fick jag ett nej av min läkare att åka till göteborg och vara med i direktsändningen av debatt, men jag kunde vara med via telefonlänk sa han. Nu säger Rättspsyk här i Sundsvall, att om jag e med så e inte dem det och tvärtom. Dem vill inte bryta sin pollisi....Hm jag som kunde berätta min sida av att bli behandlad på samma avdelning som dömda brottslingar. MEN nu e det bara för mej att bita i det sura äpplet och gå vidare i min kamp mot att "vi" LPT tjejer inte skall sitta på rättspsyk när vi inte e dömda. Jag kommer inte ge upp någonting nu för att jag inte får vara med i debatten, snarare tvärtom faktiskt. Jag kommer kriga tills min röst inte räcker till längre. Så e det bara.

Och jag vet och tror verkligen att Sofia Åkerman och Elin Liljeholm kan föra vår talan tillsammans. Elin har ju trots allt suttit här på RPK i Sundsvall i 3 hela år.

Till Sofia och Elin: Jag Litar strongt på er!! Ge järnet! Ni KAN!

Jag kommer ju trots allt vara med i dem flesta sändningar som mittnytt gör i morgon och jag kommer ju även vara med i Rapport kl 19.30 på svt2 o det sänds ju oxå i hela landet. Så jag e ju med i spelets gång ändå så säga......

Mer kan jag tyvärr inte göra.

/En besviken Camilla

Frustrerad e bara förnamnet

Ja det e vad jag e , frustrerad!! Vad fan skall man göra när man e inlåst innanför 4 dörrar och inte kan styra och ställa så man kommer ut? Att man skall behöva ligga i något jävla landstings händer, så dem skall bestämma!! Det e sjukt.... Mer säger jag INTE

Ledsen, förtvivlad, och orolig....

VARFÖR skall JAg sitta i skiten när jag inte e värd det? VARFÖR skall jag behöva vara en 24- årig tjej som inte vet vart hon skall ta vägen? JAG E DEN JAG E PUNKT SLUT. Jag kan inte göra mer för mej själv än att LEVA. Jag vill väga tungt i någons hjärta, kunna vara betydelsefull, Kunna vara älskad av andra och mej själv faktiskt. Kunna leva ett liv utanför den slutna jävla psykiatrin som jag har levt med nu i snart 9 hela år av mitt 24 åriga "liv". Kunna vara med människor som gör livet värt att leva, kunna leva det liv som jag e berättigad till att ha. Kunna känna att jag kan lita på mej själv och känna att andra människor känner sig säkra med mitt sällskap. Kunna säga att jag klarar mej själv och inte behöva vara beroende av att andra människor skall "ta ansvar" över mej, för så skall det INTE vara.

Jag har ju tagit mej ÅR för att komma dit jag är idag, det e ju inte så att någon har trollat med något trollspö, utan jag har ju gått denna väg med hjälp av olika personer, instanter med mera.

Mitt Hela "helvete" som jag har gått igenom e INTE en sak som man väljer direkt, det e så svårt att peka på vad det e som göra att man hamnar i ett självskade beteende. Även om man ibland får höra kommentarer om beteendet så e det inte så lått som man kan tro att bara bryta beteendet. "Ni" som har varit/e där vet hur svårt det är att bara "slänga skiten i papperskorgen".

Jag har varit på flera instanter på min väg, Första kom jag till Barn o ungdomspsykiatrin i Krstd när jag var 16 år. Jag gick i "behandling" där tills jag fyllde 18, o då fick jag flytta upp till Vuxen psyk i Krstd o där lades jag in första gången. Efter ett tag i Krstd (Kristianstad) så kom jag in på andra alternativ som att läsa på f-högskola med mera. Men under tiden jag läste så gick jag i samtal på psyk och vissa perioder så var det mkt jobbigt känslomässigt. Sedan oktober 2006 så "skadade" jag mej för första gången, jag körde medvetet av vägen rakt in i en liten stenmur. MEN den gången hade jag änglavakt, det var inte meningen att jag skulle dö, utan det var bara så att jag skulle fortsätta leva som jag gör idag. Det enda som hände var att jag fick en axel som gick ur led och hjärnskakning.
Sedan januari 2007 så blev jag inlagd på Sankt Lars psyk utanför Lund. Det var då det beteendet med att skära mej med mera började på riktigt så säga. Jag skar mej gång på gång men inget hände mer än att jag fick "plåster" på såren..... Jag skar mej för att det var ett sätt att lugna ångesten jag hade, efter ett tag så kände jag att det inte hjälpte med att skära mej så då började jag med det hemska faktum att ta en massa överdoser av benzopreparat med mera. Gång på gång var det bara ambulans direkt in till sjukhuset i lund för magpumpning med mera. En period tog jag så mkt som 7 överdoser på 2 veckor. Detta med att jag har tagit så många överdoser har ju oxå tyvärr påverkat min lever, jag har förhöjda levervärden och e bara 24 år, inte bra!
Sedan efter ett tag så kände jag bara att : -Jag skall DÖ DÖ DÖ. Jag ville inte leva längre. Det hela eskalerade väldigt fort och jag började strypa mej. Vid ett tillfälle så låg jag i "koma" på malmö sjukhus i 3 dygn för att jag hade strypt mej så hårt att jag var hårsmånet ifrån att DÖ på riktigt. Jag måste säga förlåt till min mamma o hennes sambo som fick vara med om det hemska den gången när jag var nära på att dö. FÖRLÅT MAMMA!! ÄLSKAR DEJ!!

Men nu efter snart 15 månader på rättspsyk i Sundsvall så har jag helt slutat med mitt självskade beteende. Kan ni tänka er att även jag som inte hade så mkt gnissta kvar kunde fixa detta? Hm jag vet inte vad jag själv ska tänka.

Men då måste jag än en gång säga att jag accepterar inte dessa tvångsmetoder som dem använder i behandling mot självskadande patienter. Det accepteras inte att man sätter på en människa tvångshandskar eller kastar in någon på en isolering, VAD hjälper det?? Jag säger det åter igen att det e INTE dessa metoder som har gjort att jag har blivit bättre i mitt psykiska mående, utan det e min kamp som har varit och e den viktigtaste i det här arbetet. Eller har jag fel?
Nej, jag tror inte jag har fel där faktiskt, jag kan inte säga att jag e helt FRISK idag men jag e betydligt bättre. Jag säger oxå det att om jag skall kunna leva det liv jag e berättigad till att leva då måste jag oxå ha uppbackning i ryggen. Lika viktigt som det är att folk skall kunna lita på mej så måste jag oxå kunna lita på dem.

Nu känner jag att jag sitter fast i mina känslor, jag e kluven på mitten. Jag vet inte heller nu efter att ha fått LPT igen, om det e värt att överklaga eller inte?Skall bli intressant och se vad dem sätter LPT specifikt på? Jag har inte en aning måste jag säga. Jag känner efter att ha läst lagen att jag inte uppfyller kraven för fem öre, Men vem vet? Dem kanske "hittar" något litet? JAG VET INTE! NÅGON SOM VET?

Slut för denna gången, jag e TOM!

sjukt....

Helt tom måste jag säga att jag e nu för tillfället. Jag vet inte hur jag skall komma i balans igen efter dessa dagar med ingen sömn på nätterna för att det finns vissa människor som e uppe och skriker på nätterna. Och sedan det med att man inte kan göra något åt saker som händer runt i princip allting, tvättstuga, matsal med mera. Helt sjukt sjukt eller vad man skall kalla det....

En sak måste jag bara tala om och det e att jag e sjukt bra på Chicago (kortspel), har vunnit 5 raka....:)

"slut i huvet"

Ja, jag känner mej slut i huvet för att det känns som att det inte e så mkt som går min väg riktigt. Jag vet inte hur jag skall hantera mina känslor, det känns (vad skall jag säga) oroligt på något vis. Svårt och förklara. Mediabiten tycker jag trotsallt fungerar utmärkt hittills, vi får bara se vad som händer på tisdag och efter. Antingen fortsätter telefonen att ringa eller inte? Jag vet ju i alla fall vad "vi" vill, men sedan e det bara och se vad "dem" vill och tycker....

Men det var riktigt skönt att vara ute och "sola" med Anna på gräsmattan framför sjukhuset här i Sundsvall idag. Längesedan jag kände att det var så skönt väder här i Sundsval