Ett händelserikt år - mitt 2009

Januari.
Jag vaknade min första dag av 2009 på mitt rum i Sundsvall på Rättspsyk. Jag mådde inte bra och kände bara att jag orkade inte med miljön och alla dem krav och straffmetoder som fanns på RPK. Jag hade Julen innan (2008) firat min första permission från RPK. Det gick sådär på permissionen, och efter det förstog jag att om jag skulle få åka hem på flera permissar så var jag tvungen att sluta skada mej. Vilket jag försökte göra. Jag fick börja gå ut mer och mer, det var en liten "befrielse" att få komma ut på 4 timmars DP (dagpermission) varje dag. Jag åkte hem på min andra permiss i slutet av januari.

Februari.
Jag fick förlängd DP till 6 timmar/dagen. Åker hem på min första långa permission. Jag var hemma i 6 dagar. Det var skönt o befriande att få komma hem lite längre perioder. Det var svinkallt ute och snön var 1 meter hög, 25 minusgrader och deprimerande. Jag fick då sedan i slutet av februari reda på att dem från RPK hade börjat att funderar på min utslussning från kliniken. Dem visste inte mycket och det hände inte speciellt mycket under den månaden.
Jag mådde inte bra men jag visade inte speciellt mkt för personalen, och det var för att jag hade förstått att det inte hjälpte att gå till personalen.

Mars.
Anna Hede kom till kliniken och blev min granne och bästa kompis där. Efter ett tag på avdelningen så sa Anna till mej att det som händer här inne på RPK får inte hända. Vi får inte behandlas på detta sättet som vi blir "behandlade" på. Vi funderade på hur vi skulle få ut vår frustration och syn på situationen. I slutet av mars så bestämde vi oss för att maila mediavärlden och försöka komma ut med detta problemmet. Sista mars så ringde svt "mittnytt" upp mig och frågade om jag var villig att kommentera detta i tv. Jag svarade JA. Bara någon timme efteråt så kom mittnytt och hämtade mig och vi åkte till studion. Jag var nervös, men kände bara att det här skall jag göra för att allmänheten skall få upp ögonen för hur vi LPT-patienter blir behandlade på Rättspsyk.

April.
1 April så visste jag att detta repotaget skulle sändas redan kl 07.10. Så vi tjejer som satt på LPT gick upp tidigt på morgonen och satte oss framför tv:n. Personalen trodde väl inte riktigt mkt på detta, men satt ändå och tittade på detta programmet. Sedan dagen efter så kom det ett till program där även Överläkaren Göran Fransson uttalade sig. Han använde sig av två ord som gjorde mig med flera vansinniga. Kärleksfull cynism och Aktivt Ointresse. Hur kan man säga sådan ord och även stå för det? Efter det så kontaktade även tidningarna mej och ville ha kommenterar. Jag ställde upp. Socialstyrelsen gjorde också sig hörda i mittnytt där dem beskrev att tvångshandskarna inte är reglerade i lag och då är det inte ok att använda dem. Jag fick nytt LPT i 6 månader och kände bara att jag inte fixade att vara på klinken i Sundsvall i 6 månader till. Jag fick LPT på mej bara i rent utslussnings syfte. Det var för att jag skulle få en så bra utslussning som möjligt. Jag var på vårdplanering i Lund, där man talade om att man skulle hjälpa mej att komma vidare i livet, vara med i ADHD-teamet, DBT-teamet och få en egen lägenhet i Lund.

Maj.
Då hände det saker må ni tro. Svt:s rapport ringde upp mej och frågade om jag kunde tänka mej att vara med i direktsänd debatt i Göteborg. Jag sökte permission men fick inte vara med i Göteborg för att det inte vara bra för mitt mående, men jag fick vara med via telefonlänk. Bara dagen innan debatten så ringde svt upp mej igen och sa att jag inte kunde vara med över huvudtaget i debatten, och det var för att RPK hade sagt att om dem skulle vara med så kunde inte jag vara med. Då blev jag besviken och sa att jag skiter i vad RPK säger. Så då beslutade svt att ta med mej ändå. Sedan på tisdagskvällen så ringer svt upp mig bara ngr minuter innan debatten skulle börja, jag blev nervös men fick inleda debatten. Sedan efter bara några minuter så förstog jag varför jag inte fick vara med i studion. Det var för att min behandlande läkare Per- Erik Olsson satt i studion. Det var skittufft att sitta en halvtimme i telefonen och vara helt tyst när jag hörde hur dem argumenterade för deras metoder och behandling. Elin Liljehom och Sofia Åkerman var med i debatten, och det e jag tacksam för att dem var. Dem förde vår talan tillsammans.

Juni.
Då vara den ganska tyst runt ikring rättspsyks historian, tills att Tv4 (Kalla fakta) ringde upp mej och ville fråga lite saker. Det kändes lite som att det vi gjort inte hade lätt någonstanns. Men ändå gav vi inte upp. Föreningen SHEDO i Lund gav sej inte och skickade in en rapport om den psykiatriska tvångsvården, jag var med i någon artikel till och tillslut så kände jag bara att jag var påväg att ge upp hoppet om att vi hade blivit felbehandlade.

Juli.
Då blev det någon intervju till i media, men tillslut så kände jag att jag inte hade mycket mer att ge media. Det kändes som att jag redan hade berättat allt och att det inte gav speciellt mycket.
Men av någon anledning så fortsatte jag att kämpa för detta. Min kommun ringde upp mej och sa att dem hade hittat ett behandlingshem i Simrishamn som kanske skulle kunna passa för mig och mina problem. Jag åkte dit och träffade dem, beslutade mej för att ta platsen där när jag fick någon. Det vara en skittuff sommar på RPK i Sundsvall och det kändes som att jag aldrig skulle komma därifrån. Hade lite kontakt med Tv4 också, men dem visste inte om dem kunde göra ett program både med RPK i Växjö o Sundsvall. Det var väldigt ovisst om vad som skulle komma att hända. Jag fick reda på att jag skulle få flytta till Friaborgs Behandlingshem den 3 september. Blev överlycklig och kände bara YES över att jag skulle slippa RPK. Dem skulle även skriva av mitt LPT när jag flyttade.

Augusti.
Fortsatte att prata med Tv4, dem sa då att dem funderade på att göra ett program med både Växjö o Sundsvall. Det som då var ovisst var vem av mej eller Anna som skulle vara med.
I mitten av månaden så ringer Sofia Hartung upp mej och säger att dem kommer till Sundsvall den 1 September och vill spela in med mig. Jag tackade JA. Jag bad om permission för att ta hem lite saker, men fick inte åka pga att det var bättre för mej att stanna på kliniken tills jag skulle flytta. Jag blev arg, ledsen och kunde inte för mitt liv begripa varför jag inte fick åka hem på perm för att lämna lite saker. Men men det var bara att acceptera att jag inte fick. Jag började räkna ner antal dagar jag hade kvar på avdelningen. Det kändes overkligt och konstigt att jag skulle flytta från RPK i Sundsvall efter över 1½ år på kliniken.

September.
Jag började med att träffa Sofia Hartung och fotografen Staffan Ahlström från Tv4. Det var intressant att se vad dem skulle kunna göra av min tid på kliniken i Sundsvall. Jag hade ju bara en journalhandling på 19 sidor som jag hade fått från kliniken. Flyttade till Friaborgs Behandlingshem i Simrishamn, där jag nu bor. Jag fyllde 25 år bara en vecka efter att jag flyttat hit. Sedan efter det så dröjde det tyvärr inte så lång tid innan jag tyvärr skadade mej igen. Jag hade sådan ångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag sökte mej till psyk i Lund, blev inlagd men utskriven dagen efter, och det var för att dem i Lund tyckte att det räckte med att jag varit i Sundsvall.

Oktober.
Då började debatten runt RPK på allvar igen. Jag blev uppringd av Sofia Hartung där hon frågade mej om jag kunde komma till Stockholm den 18de och vara med i Nyhetsmorgon med Sofia Åkerman från föreningen SHEDO. Jag bestämde mej att åka till Sthlm och vara med i Nyhetsmorgon. Sedan på kvällen så sändes KALLA FAKTA programmet om RPK i Växjö o Sundsvall. Sedan efter det så tänkte jag bara att jag var tvungen att göra något mer av den behandlingen jag hade fått i Sundsvall. Jag sökte jätte många advokatbyråer, men det var ingen som ville ta tag i mitt ärende. Sedan i slutet av månaden så ringde Limhamnsjuristen Ewa upp mej och sa att dem kunde hjälpa mej. Jag anmälde själv kliniken till HSAN (Hälso- sjukvårdens ansvarsnämnd) innan Ewa kom hit och träffade mej.

November.
Min Jurist kom hit och träffade mej och sa bara att dem skulle se vad dem skulle kunna hjälpa mej med. Jag skrev då under en fullmakt som innefattade att juristen skulle kunna hämta ut alla uppgifter om mej.
Samma dag som hon hade varit här så fick jag ett brev från HSAN, det var en överklagan från min fd överläkare på kliniken menade på att jag bland annat inte hade hat handskarna på mej under 3 månader, att jag hade varit med och utformat båda kontrakten som skrevs på avdelningen. Han menade också att kliniken inte hade gjort något juridiskt fel och inte heller att det var så som mediavärlden hade lagt fram kritiken.

December.
Föreningen SHEDO JO-anmälde kliniken i Sundsvall och Socialstyrelsen i UMEÅ. Min jurist fick all min journal, det var mer än dem 19 sidor som jag hade fått av min journal av kliniken. Hon gjorde nu en överklagan som hon skickade till HSAN. Jag hoppas ju att socialstyrelsen med flera lyfter på fingrarna betydligt mer än vad dem har gjort. Den 22:dra kom socialstyrelsen ut med beslut om att förbjuda tvångshandskarna på RPK i Sundsvall. Kliniken kommenterade det bara med att tala om att dem tyckte att det var en metod som fungerat bra, men att dem var tvungna att följa detta förbud. Dem sa bara på slutet att det med all sannolikhet kommer bli med bältesläggningar istället.
Jag e så trött på dessa myndigheter som inte gör det dem e skyldiga att göra. Men jag hoppas att 2010 kommer innefatta betydligt mer för oss som jobbar för att kliniken i Sundsvall skall bli av med sin rätt att bedriva tvångsvård. Det skall också bli väldigt intressant och se om dem kan kommentera min överklagan. Dem har ju inte speciellt mycket att dyrka på nu.

Med det vill jag önska alla ett Gott Nytt År. Och jag hoppas att 2010 blir vårat år! Och ett stort tack till SHEDO o givetvis min jurist.

Kram från Camilla

Hemma igen:)

Då var man hemma i Simrishamn igen efter en mkt trevlig jul hemma i Krstd och Lomma. Jag e mycket nöjd med mitt mående nu mera måste jag säga, jag kan vara nöjd över mig själv och se att det finns ljusglimtar runt mig oxå:)... Inte bara negativa känslor och tankar utan också glada och nöjda stunder i vardagen. Jag tror mej själv ha hitta mig själv på allvar för en gång skull. Jag har vuxit in i bilden att det inte längre "lönar" sig att skada/trycka ner sig själv, hittat vem som jag tror mej vilja vara. Jag vill kunna se att jag betyder något och kan hjälpa mig själv och andra, lika mycket som andra försöker hjälpa mig! Kunna se att det jag gör betyder något.

Jag mår båttre nu än vad jag gjort på rätt länge. Jag kan skratta och le, lika mycket som jag kan vara ledsen och arg. Fast utan glädje och tårar skulle världen inte varit värd att leva. Tänk om alla bara skulle vara glada och lyckliga hela tiden, det skulle inte vara speciellt kul alltid... Det tycker inte jag i alla fall.

Hoppas ni andra har haft en bra jul och jag önskar er god fortsättning och ett Gott Nytt År!

/Kramar från Camilla

Allers veckotidning

Allers veckotidning gjorde ju intervju med mej respektive min mamma tidigare i år. Artikeln e inte publicerad ännu, men i Januari kommer artikeln med mamma publiceras och efter det så kommer artikeln med mej publiceras. Det kan dröja in i mars innan artikeln med mej publiceras. Men den kommer komma in i tidningen så småningom. Intressant att läsa vad mamma säger till tidningen. Jag har nämligen inte fått reda på det:(....

Hm...vad skall man säga?

Ja nu sitter jag insnöad i min lägenhet i Simrishamn och e rastlös. Vet inte vad som skall till för att det skall kännas som att man gör något vettigt.

Idag har jag inte gjort mkt. Gick upp för att tvätta all min förbannade tvätt, det e så tråkigt och omotiverande att stiga upp när man skall tvätta och hela tvättkorgen e full.... Men visst efter 6 timmar så e all tvätt tvättad, men inte inlagd i garderoben. Så långt har jag inte kommit:(....

Idag har jag också slagit in alla julklapparna till att jag skall åka hem på tisdag:)...Längtar så mycket efter att få träffa alla nära o kära där hemma. Jag har inte varit hemma på 2 månader, så det skall bli så kul att komma hem.
Får se vilken buss som jag skall ta bara. Det e inte säkert vilken tid jag kan åka nämligen.
Innan det skall jag städa och packa, det e lika roligt varje gång som man måste städa. Jag har bara 39 kvm att städa, men det e lika tråkigt ändå. Måste fixa iordning till Ebba oxå. Hon får ju oxå ha lite julfint i buren:)... Det e ju tur att personalen kan ta hand om henne när jag åker hem, det e ju lite svårt att ta med henne hem på permiss.

Sedan skall min jurist lämna in överklagan till HSAN innan den 23 december. Det skall bli intressant och läsa det hon skriver till dem. Jag vet bara att jag inte fått alla mina journalhandlingar av RPK när jag bad om dem, och att när min jurist bad om dem så fick hon ett kuvert som var ca 5 cm tjockt och det kostade en saftig summa att hämta ut. Intressant!!
Sedan får vi se vad som händer efter det, i början av nästa år alltså.
Skall också bli intressant och se om JO gör något av anmälan som SHEDO skickat in till dem angående RPK i Sundsvall och Socialstyrelsen. Tveksam till om det leder någonstanns, men jag hoppas verkligen det. För att det fungerar inte att man håller på som RPK o Socialstyrelsen gör.
Jag e så trött och ledsen över vad som händer alla tvångsvårdade inom psykiatrin, aldra mest inom RPK:s väggar. Det e så sanslöst att det får gå till som det gör på RPK (Sundsvall)... När skall det få ett slut?! Det e en fråga som många ställer sig efter allt som kommit fram i media med mera.

NU skall jag gå in och dricka lite te och ta en pepparkaka. Sedan e det dags att hoppa i säng efter en dag som denna... Jag har inte gjort allt som jag skulle göra idag:(

/ Camilla

Ridit, bestämt permission och möte med läkare

Ja idag har jag varit hos Bellman i Kivik. Min kp följde med mej och vi fixade iordning i stallet och efter det så red vi ut tillsammans jag och Helene. Det var jätte roligt att hon kunde låna Safir och följa med mej ut när jag red Bellman.

Och på tisdag nästa vecka så åker jag på permission över julen. Det e den första permissionen sedan september. Det skall bli mysigt att fira jul med mina nära och kära:)... Jag längtar verkligen hem, även om jag inte har långt hem så långtar jag ändå!
Skall åka hem den 22/12 och åka tillbaka till friaborg den 26/12. SKÖNT!!:)

Nu på fredag den 18de så skall jag och Helene åka till Lund och träffa läkaren på 86B. Den läkaren som förmodligen skall bli min PAL. (Patientansvarig läkare). Sedan skall jag säga till Lars som han heter att jag behöver en psykolog också, det e ett måste för att jag så småningom skall kunna flytta ifrån friaborg till något eget... Skall bli intressant och se vad han har och komma med.

/ Camilla

Möte med kommunen idag här på Friaborg

Ja idag var det då dags för mötet med Lomma kommun. Och som sagt så var jag ju nervös utan anledning. Det gick väldigt bra och jag var nöjd med vad dem sa om mig.



Det kom inte fram så mycket utan att jag skall skriva in till kommunen i Januari om varför jag vill ha förlängt vårdtid här... Min vårdtid e satt till 2/3 nästa år, och det känns som att det e alldeles för tidigt att flytta till egen lägenhet i mars... Det går inte!

Ridning och julpyntning:)

Först kl 8 imorse så kom Bellmans ägare Lina och hämtade mej. Vi åkte då och släppte ut hästarna och efter det satte vi igång och mocka. Sedan när allt var klart med mockning och fodring så åkte Lina hem och jag hämtade Bellman i hagen för en ridtur.

Han var helt underbar och rida idag:)....mjuk och fin, jag e så glad att jag hittat en så goo o snäll häst att rida några dagar i veckan.

Sedan efter lunch så kom mamma o hennes sambo hit med alla mina julsaker. Det e nu jättefint i min lägenhet, stjärnor, ljusstakar och tomtar lite här och var:).... Det e så mysigt i min lägenhet nu.
Efter det så åkte vi ner till en restaurang/pizzeria och åt fläskfile Oscar med bearneisås, räkor och potatis. Man blev riktigt mätt för det var mkt mat på tallriken. Gott var det också.

Bellman

Idag åkte jag till stallet fast att jag egentligen inte hade bestämt att jag skulle göra det. Jag ringde ägaren och frågade om jag fick följa med henne och mocka. Efter att vi mockat 2 boxar var så säger hon - Vill du rida ut en runda?
JA gärna. Vi red en lång runda, Bellman visade sin sida som fullblod. Hästen som Lina reda på var inte heller sig själv idag.

Jag skrattade och hade jätte roligt i stallet idag. Jag trivs jättebra både med Bellman och Lina (Ägaren)....

/ En mkt glad Camilla

Magproblem och lite annat

Ja nu har jag varit inne med en förbannad förstoppning på lasarettet i Ystad igen. Låg inne mellan lördag och torsdag denna veckan. Det e "bara" sjunde gången jag e inne för min mage nu. Skall den inte sluta bråka med mej? Jag vill att den skall göra det i alla fall....

Sedan så kunde jag ju inte rida Bellman i veckan som jag skulle gjort oxå. Men jag skall till honom på söndag. Har faktiskt saknat att vara i stallet nu när man har börjat med hästarna igen:).. Det e så fridfullt att vara hos djuren, men blir lugn och bara är, ingen som ställer krav och man bara njuter av tillvaron. Jag har alltid sedan jag var 5 år tillbringat mina dagar på hästryggen och det har jag mina föräldrar att tacka för. Utan mina föräldrars hjälp hade jag inte fixat det. Mamma har ju hjälpt mej med hästarna eftersom pappa min tyvärr e allergiker mot pälsdjur:(... Jag har nästan hållt på med ridningen i 20 år.
Vad tiden bara rinner iväg.

Jag hade igår varit på Friaborgs Behandlingshem i 3 månader. Tiden rinner iväg här också måste jag tyvärr säga. Den går alldeles för fort känns det som. Sedan skall jag och mina kontaktpersoner med chef för friaborg ha återrapportering till min uppdragsgivare på onsdag. Nervös och förväntansfull. Får se vad dem säger om mej.... Vet inte så mycket hur dem tänker och tycker?!
Jag tycker iaf att det gått betydligt bättre på sista tiden. Jag e nöjd med mina senaste veckor som varit, jag tror också att mina Kp e nöjda?!

/ Camilla