Ja då hade mina vänner här på RPK ordnat middag för att jag o en annan tjej skall flytta i veckan som kommer. Hon lämnar oss på måndag och jag lämnar bygget på torsdag. Det känns så hemskt att lämna kvar tjejerna som inte får komma ut. Jag tänker mer på att jag skall lämna dem kvar i helvete än att jag skall flytta. Det känns så hemskt att det inte finns ord att förklara med!
Hur skall man kunna glömma tiden som varit här? Man kommer alltid bära med sej livet som varit innan för dessa låsta dörr, Isolering o tvångshandskar.
Dem hade skrivit ihop en text till mej o Jolina. Det var jättefint skrivit. Jag blev jätteglad o ledsen samtidigt. Det e så många intryck man får nu på slut tampen. Det e en svår situation jag upplever.
Sedan känns det nog konstigt för dem som e kvar efter oss. Att dem inte får komma hem än o sedan att det kommer komma fler tjejer med LPT. Det får vi ju inte uppleva som flyttar härifrån.
Men men det har varit det som varit, o man kan inte förändra allt på en dag. Så fungerar livet!!
/ Kram på er.... Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar