31 juli 2009

Våga stå för vad man säger?

Jag e så jäkla trött på personal som inte vågar stå för det dem gör eller inte gör. Hur kan man säga en sak och göra någon ledsen och sedan inte våga gå och be om ursäkt, istället så skickar dem sin kollega. Helt sjukt. En patient är en patient, punkt slut!

Vuxit

Ja, jag har vuxit mkt på denna jäkla tiden här på RPK i Sundsvall.... När jag kom hit så var jag rätt tyst och sa inte så mkt vad jag skulle göra eller inte. Jag skada mej fruktansvärt mycket och va inne på Isoleringen tätt som gämnan. Har vid 16 tillfälle varit inne på den där isoleringen. Har haft handskar ett antal gånger oxå, till och med haft handskarna på när jag varit isolerad. Men när jag började bli bättre o bättre så kom jag o tänka på hur jag hade blivit behandlad, då beslöt jag mej för att gå ut i media och försöka göra någon förändring.

Jag e Camilla Svensson som snart fyller 25 år och har varit på Rättspsykiatriska kliniken här i Sundsvall i 1½ år... Det e helt ofattbart hur jag har stått ut med detta helvetet. Det finns inte ord för det!!

29 juli 2009

Flyttar hem till SKÅNE 3 September

Japp NU händer det. Resan till Skåne e bokad, vi reser med flyg och vårdarna får åka tillbaka med inte JAG. Jag kommer bo på Friaborgs behandlingshem i Simrishamn på Österlen. Helt UNDERBART, nu har jag nått målet (Att slippa RPK o norrland).

Skåning blir jag IGEN!!

28 juli 2009

Om RPK o mej i Kristianstadsbladet idag igen!

Behandling kan vara lagbrott
Publicerad: 28 juli 2009
Kristianstad

Camilla Svensson från Kristianstad spärrades in på rättspsyk tillsammans med brottslingar. En vård-insats mot hennes självskadebeteende. Nu menar Socialstyrelsen att det kan strida mot hälso och sjukvårdslagen.

För tre veckor sedan berättade Kristianstadsbladet om Camilla Svenssons situation. På grund av sitt allvarliga självskadebeteende är hon inskriven på Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.
På avdelningen sitter även sexbrottslingar och mördare dömda enligt lagen om rättspsykiatrisk vård.
Camilla Svensson upplevde att alla konsekvent behandlades som brottslingar och att det var en hotfull miljö. Behandlingen ansåg hon hot och straffinriktad och fick bara henne att må sämre.

Nu menar Anders Prins, chef för Socialstyrelsens psykiatriska enhet att den här situationen för en del av tjejerna med självskadeproblem kan strida mot hälso och sjukvårslagen.

– Det finns inga lagstadgade hinder för att spärra in dem på detta sätt men skulle det visa sig att de upplever otrygghet kan det strida mot hälso och sjukvårdslagen. Den säger att vården ska vara trygg och säker, säger han.
Han uppmanar landstingen att inventera denna kategori av allvarliga självskadare ordentligt och ställa sig själva frågor som "Vilka är de? Kan vi erbjuda vård hos oss? Vilka vårdalternativ kan vi erbjuda?"

– Det är alltså inte placeringen i sig som kan strida mot lagen och jag uttalar mig inte i ett enskilt fall. Man måste göra individuella bedömningar från fall till fall så tryggheten säkerhetsställs.

Socialstyrelsen kan utöva tillsyn och kritisera landsting som inte lever upp till lagen och ifrågasätta varför tjejen i fråga inte erbjudits andra saker, säger Anders Prins.Han förklarar att efter kritik från Socialstyrelsen måste landsting sedan redovisa sina insatser för att rätta till situationen.
Den senaste folkhälsorapporten visar på en kraftig ökning av självskadeproblem avslutar Anders Prins.

Åsa Borglin

27 juli 2009

Hur skall man vara för att vara människa?

Jag e en tjej som har/har haft ett självskade beteende o en psykisk störning. Men e jag en sämre människa för det?

Nej, jag tror faktiskt inte det!

Vem skulle inte vilja bli frisk från: Alkolism , nakotikaberoende, anorexi o självskade beteende? Jag tror faktiskt att dem flesta människor vill leva efter ngt måtto eller nått. Men ingen kan styra sej själv om man inte får rätt sorts hjälp. Man måste oxå tänka att jag fick sjukdomen pga en orsak (oftast). Det finns inte någon som kan trolla bort ngt som gör ont. Man måste få hjälp med att få det onda att segla bort för att man skall kunna gå vidare.

Vem skulle inte önska att Cancer inte fanns? Jag tror o vet att det inte e någon som vill ha en sjukdom av något slag.... Sjukdom vad det nu än innefattar så e man ju ändå sjuk i allas ögon. Men man kan ju vara sjuk inuti kroppen utan att det syns på utsidan, man kan smälta sitt inre genom att göra saker som man inte vill göra men gör ändå.
Folk (vem det nu än e) kan se saker som gör att man inte kan lita på personen i fråga för att man inte själv ser det.
Det e oxå så att om man som människa inte kan acceptera att man ser ut som man gör, eller att man gör saker utan att man tänker före,Då e det också väldigt svårt för människor runt om att acceptera att Jag e som jag e och dem e som dem e, eller??

Alla människor gör ngn gång i sitt liv misstag o fel, men alla människor kan inte acceptera att dem gjort fel.
Men jag måste säga att jag har accepterat att jag e Camilla Svensson 24 år, och att jag har ett självskadebeteende och en emetionell instabil personlighets störning, så e det! Jag ser på mitt liv på ett annat sätt nu när jag har kunnat acceptera att jag e som jag e.
Men om folk runt om en inte kan acceptera att jag e en person som har /har haft problem , då e det ännu svårare för mej.

Jag har gjort väldigt svåra saker mot mej själv och mina nära o kära, men fortfarande finns jag och då skall man kunna se det oxå, eller har jag fel?
Ja, visst har jag haft jättefel. Men fortfarande e jag Camilla Svensson som har varit uppe i norrland i 1½ år nu, och som jag sa så ser jag att jag e jag!!

Nu e jag drottning över mitt eget liv och vet att jag Camilla kommer flytta till Simrishamn och gör mitt liv som jag e värd att få, kunna se att vill jag göra ngt då fattar jag beslutet "själv" och seglar iväg på min egna lilla flotte genom livet till den dagen jag dör.

Jag har lärt mej av mina "misstag" och vill inte se dem, genom att jag inte tittar på dem så finns dem inte heller:)...
Jag e en person som egentligen e glad (åtminstone på utsidan), rolig och egen sinnig:)
Vill folk tycka att jag e "ett ego" "självisk" "dum i huvet" då får dem tycka det.
Jag tycker INTE det iaf.

Man har möt väldigt olika människor på sin resa genom livet, ingen har varit som en annan och tur e väl det? För hade vi alla människor varit likadana då hade ingen viljat leva. Så e det!

Det e oxå såhär: du kan inte stänga alla systembolag för att det finns alkolister, du kan inte stänga alla apotek för att folk mår dåligt efter dem varit inne där, du kan inte stänga alla blombutiker bara för att blommorna vissnar och inte heller avskeda läkaren på akuten för att han eller hon säger något som du inte accepterar. Eller har jag fel?

Jag e så trött på folk som inte kan acceptera att en människa gör si eller så. Det måste finnas ngn gräns någonstanns, jag har nått MIN gräns iaf!!!
Nej jag tycker jag resonerna rätt, för det e ju så det e i verkliga livet.

/Camilla

23 juli 2009

----------------------

Alla människor i denna världen gör ngn gång något som andra inte kan acceptera eller se mellan fingrarna för. SÅ e det!

Varför kan man ändå inte/aldrig tillfullo gör ngt för att andra människor skall kunna förstå?
Vi människor är ju ändå människor tills den dagen tills vi dör.
Man kan dö nu lik väl som man kan dö när man e 95 år? Man kan bli överkörd av en annan bil och dö lika väl som man kan kan dö fast att du har en airbag i bilen när du krockar med en älg.
Nästan alla människor vet att man ngn gång kommer att dö. That´s it!

Även om JAG har gjort saker många gånger som jag har gjort så finns det inte NÅGON som kan sopa bort det med kvassten hur gärna man vill, inte ens JAG kan sopa bort det som e gjort.
För gjort e gjort och går inte att göra ogjort, men det går att släppa tanken. För att om JAG har kvar allt jag har gjort i mina tankar så blir jag ännu mer knäpp o rädd för att JAG e JAG!

Alla människor gör ngn gång i sitt liv FEL. Och så e det! Man kan välja fel kö när man handlar men det hjälper inte att bli arg för att det var ändå jag som valde kön.
Samtidigt e det så att, JA jag har gjort val som jag inte skulle gjort, men jag har ju ändå gjort dem.

Hur skall JAG kunna gå vidare om jag inte lägger det jag har gjort på hyllan? Jag kommer ju ändå ha kvar dem för att JAG har gjort dem!

Därför har jag nu verkligen sagt såhär till mig själv:
Du e inte en dålig människa.
Du e värd mer.
Du kan vill o måste.
That´s it!!

Punkt slut....

/ Camilla Svensson "människan som vågar leva vidare trots allt"

20 juli 2009

Nu RÄCKER det!!!

Nu e jag förbannad o ledsen på mej själv. Jag ser så förbannat tjock ut,så jag spyr på min egen kropp o själ! Jag har tröttnat på mej själv så jävla mycket nu så jag har satt upp sjuka mål för mej själv.

1. Gå/springa minst 1 timme om dagen!

2. Inte äta: Godis, chips, o vitt bröd med mera! Inte ha smör på mackan heller.(Kan låta torrt)

3. Inte dricka läsk o skit utan bara vatten!

4. Äta frukost o andra mål som man behöver på dagen.

5. Inte köpa ngt i kiosken el affären som inte e nyttigt!

6. Skall bara väga mej på måndagar!


JAG MÅSTE GÅ NER I VIKT SÅ E DET BARA. JAG HAR ALRDIG I HELA MITT LIV SETT ATT VÅGEN STÅR PÅ SÅ MKT SOM DEN GÖR NU. Jag skäms för mej själv

Varför mår jag så dåligt av att jag inte e nöjd med hur jag själv ser ut? Jo, jag vet varför. Det e för att jag känner att jag knappt kommer i mina egna kläder längre. Knappt dem kläder jag köpte för ett tag sedan.

NU e det FAN stopp med allt!! Jag kan inte se ut såhär.

JAG mår SKIT av att vara tjock o fet. Det e inte jag som jag ser i spegeln, det måste vara min fiende.


Sedan så igår kom jag på att det bara e 5 veckor tills jag flyttar till Skåne, jag trodde att det var 6 veckor minst. Men men jag kan inte göra ngt annat än att vara både glad o ledsen för att jag skall flytta. Ni som känner mej vet vad jag menar.


/ En riktigt FÖRBANNAD Camilla

19 juli 2009

Hm. Skall man vara glad eller ledsen?

Jag känner delade känslor för tillfället. Skall jag vara ledsen för att jag e på RPK eller skall jag vara glad för att jag skall flytta ifrån RPK? GLAD e det rätta ordet, vem skulle inte bli glad av att flytta i från detta stället? Ja, det kan man tänka på:)

Hm...kan inte alls sortera mina känslor för att jag e så kluven vad jag verkligen känner!

/Milla

18 juli 2009

Universitets sjukhuset i Lund....Perm avslutning.

Ja i Torsdags kväl så pratade jag med personalen på patienthotellet för att jag hade hemskt ont i Magen. Sedan vid 22 tiden så gick jag bort till akuten o kom in ganska snabbt, jag hade 144 i puls så jag fick en britts att ligga på, och innan läkaren kom så tog det rätt lång tid och innan jag kom upp på avdelningen så blev kl närmre 05. på morgonen.

Jag fick dropp o smärtstillande spruta i magen. Jag sov ingenting den natten för att jag hade så ont så fort jag bara vände mej i sängen. Men sedan på morgonen så åkte jag ner på röntgen för att dem misstänkte galsten, men det var det inte.

Sedan fick jag spruta i magen var 4de timme om jag behövde. Och sedan när läkaren kom så sa han att jag skulle ner på CT-röntgen av buken. Kontrasten som jag skulle dricka innan vara ingen höjdare direkt, men den gick ju ner. Sedan kl 16.00 skulle jag ner och innan jag fick svar på det så tog det flera timmar. Jag fick även lämna urinprov.

Det visade inte någon farligt, men urinodlingen som dem skickade iväg visade att jag hade en ordentlig urinvägsinfektion. Det förklarade en del att jag hade så ont som jag hade. Då satte dem in antibiotika som jag skall ta 2 ggr/dag nu i 3 dagar, o sedan skall det tas ett nytt urinprov uppe i Sundsvall efter det.

Sedan idag lördag så blev jag utskriven från Lunds sjukhus och fick även med mej magmedicin som dem rekommenderade att jag skulle ta 1 tablett/dag. Men jag får ju se vad dem tycker där uppe. Det e ju inte säkert att dem går med på det!

Nu sitter jag på tåget påväg till Sundsvall en sista gång faktiskt. Jag kommer ju flytta den 1 September till Simrishamn i SKÅNE!! :)

/Camilla S

11 juli 2009

Flyttar!

Ja till hösten flyttar jag Camilla Svensson från Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall, till ett behandlingshem i Simrishamn.
Helt ortroligt o overkligt att jag äntligen efter dessa månader skall bli utskriven o av med LPT:t, händer det verkligen? Kan jag lita på att jag kommer flytta i September?
Ja jag kommer flytta i början av September.

Plus att jag den tionde September fyller 25 år. Vilken födelsedag det blir om jag e utskriven från RPK då!!

Önska mej lycka till, lova det??

/ En glad Camilla Svensson

9 juli 2009

En artikel med läkaren från RPK

Bruket av isolering försvaras
Publicerad: 7 juli 2009,
SUNDSVALL

Per-Erik Olsson, läkare vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall, understryker att de patienter som hamnar här har mycket allvarliga störningar.

– De kommer till oss när vården hemmavid inte orkar mer. Det handlar om unga kvinnor som gör sig själva mycket illa. Här hänger livet på en skör tråd.

Vilken behandling får de?
– Den går ut på att förstärka det goda beteendet och släcka ut icke önskvärt beteende. Patienterna måste se att det negativa beteendet inte lönar sig.

Varför används tvångsvantar?
– De kan vara nödvändiga för att stoppa ett beteende. Vi gör klart för patienten att om du fortsätter att skada dig får vantarna vara kvar, men om du väljer att sluta så tar vi bort dem.

Och isoleringen?
– Blir det riktigt illa kan vi behöva isolera eller bälta patienterna.

Är det rätt att tjejer som bara skadar sig själva vårdas på samma klinik som de som dömts till rättspsykiatrisk vård för grova brott mot andra?
– Man kan ha synpunkten att vården borde vara på ett visst ställe eller vis, men det är politiska beslut.

Hur önskar du att vården skulle se ut?
– Jag önskar mer resurser till psykiatrin, särskilt för vården av barn och unga.

Artikel med Socialstyrelsen (Kristianstadsbladet)

Sakkunnig ifrågasätter tvångsvården
Publicerad: 7 juli 2009
Kristianstad

Mårten Gerle, psykiatriker och medicinskt sakkunnig vid Socialstyrelsen, ifrågasätter utformningen av tvångsvården på sluten rättspsykiatrisk klinik för unga kvinnor med självskadebeteende.

– De här tjejerna har väldigt svåra psykiska problem, som kräver enormt mycket kunskap och lämplighet hos personalen. Ibland är kompetensen eftersatt och behandlingen går mest ut på att försöka förändra ett beteende med hjälp av piska och morot. I ett akut läge kan han acceptera att det viktigaste är att patienten slutar skada sig. Men det räcker inte, dessutom krävs kompletterande terapi.

– Bara för att en patient slutar skära sig innebär inte det att hon är frisk.En utredning som Socialstyrelsen gjorde i våras visar att vårdinsatserna alltför ensidigt inriktas på läkemedel.Unga kvinnor riskerar att utsättas för ytterligare problem i form av hur de medintagna beter sig. En situation som Mårten Gerle betecknar som helt oacceptabel.
– De killar som sitter på rättspsyk är inte alltid Guds bästa barn och det är nog en absurd miljö för unga kvinnor att vistas i.

Mårten Gerle uppskattar att ett 40-tal kvinnor med självskadebeteende är tvångsomhändertagna på psykiatriska kliniker runt om i landet. Hälften vårdas på rättspsykiatriska kliniker som också behandlar personer som dömts till vård efter att ha begått svåra våldsbrott.

Hur bör kvinnorna behandlas?
– Jag tror att man framför allt ska utveckla arbetet i öppenvård så långt det går.

2:dra artikeln om samma ämne. (kristianstadsbladet)

Regionen ska förbättra stödet för unga tjejer
Kristianstad

Psykiatrin är ett prioriterat område för Region Skåne. Nya Psykiatriförvaltningen Skåne ska garantera bättre hjälp åt unga kvinnor som skär sig.

I tisdags berättade Kristianstadsbladet hur Camilla Svensson skadar sig själv i ångestattacker och därför tvångsvårdas vid rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. På samma klinik sitter grovt kriminella som dömts till vård. Camilla vittnar om ständiga inslag av isolering och tvångsvantar.

– Det är naturligtvis inte önskvärt att självskadebenägna unga människor och grovt kriminellas vägar förenas, säger Henric Hammar (M) ordförande i Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd.Hans bild är dock att Camilla Svenssons situation hör till undantagen. De flesta tvångsomhändertagna vårdas i Skåne.

– Huvudregeln är att skånska patienter vårdas på kliniker här eller möjligen i landstinget Kronoberg. Bara i undantagsfall beroende på kompetens ska patienter vårdas någon annanstans.Vård utanför Skåne är mycket kostsam. Därför ska hälso- och sjukvårdsnämnden vid sitt nästa möte besluta om en genomlysning av alla patienter som vårdas utanför regionen. Henric Hammar är medveten om att det finns brister också inom den skånska psykiatrivården. Psykiatrin är därför ett av tre prioriterade områden under den här mandatperioden.
– Vi hade en aning om att psykiatrin var ett område som vi inte hade så bra grepp om. Den första mars i år lösgjordes därför psykiatrin från vården av somatiska sjukdomar och blev en egen enhet, psykiatriförvaltningen Skåne.

– Syftet är att höja kompetensen. Så att vi till exempel kan ha några få ställen i Skåne där man är väldigt duktig på att rehabilitera självskadande unga tjejer, säger Henric Hammar.Kristianstadsbladet har sökt socialminister Göran Hägglund (KD) för att få svar på hur regeringen ser på behandlingen av de unga självskadekvinnorna. Han har inte tid för någon intervju, men hälsar via sin pressekreterare Martin Kits att han känner till problemet att patienter som tvångs- vårdas för sitt eget bästa och de som dömts till vård för brott de begått ibland vårdas på samma klinik.
– Ministern har flera gånger sagt att det inte är lämpligt att blanda i synnerhet sexualbrottsförövare och unga kvinnor.En utredare har i uppdrag att se över hur se över hela den psykiatriska tvångsvården.

– Frågan om rättspsykiatrin kommer upp titt som tätt och regeringen följer frågan nära. I första hand är det landstingen som har ansvaret för att patienterna får den bästa behandlingen, men det är tänkbart att regeringen ser sig nödd och tvungen att göra något, säger Martin Kits.


Artikeln 7/7-09 (Kristianstadsbladet)


Efter 16 månaders tvångsvård på rättspsykiatrisk klinik är Camilla Svensson övertygad om att den tuffa och otrygga miljön bryter ner tjejer med självskadebeteende.

Hon spärrades in med mördare
Publicerad: 7 juli 2009,
KRISTIANSTAD

Trots att Camilla Svensson inte gjort någon annan än sig själv illa spärrades hon in med mördare och sexbrottslingar som dömts till rättspsykiatriska vård. Isolering och tvångsvantar är vardagsmat.

Camilla Svensson dövade sin ångest med att skära sig i armarna. Hon sökte bekräftelse och uppmärksamhet, men möttes med hot och straff.



I tre och en halv månad var Camilla Svenssons händer instängda i tvångsvantar. Förnedrande, tycker hon.


En tredjedel av patienterna på Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall vårdas där enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Camilla Svensson från Kristianstad har varit inskriven i 16 månader.

– Vi får bara hot och straff-inriktad behandling. Man mår ännu sämre i den miljön.Vid 16 tillfällen har hon varit isolerad, som längst i tre och ett halvt dygn. Trots att lagen bara tillåter åtta timmars isolering åt gången. Detta har kritiserats av Socialstyrelsen.Som alternativ till isoleringen används låsbara vantar.

-Jag haft vantarna på i tre och en halv månad, dag och natt. Bara vid måltider och toalettbesök låstes de upp, säger Camilla Svensson. Camilla Svensson växte upp utanför Kristianstad. I tonåren började hon må dåligt, blev deprimerad och kände sig ensam. Hon fick kontakt med barn och ungdomspsykiatriska kliniken och fick antidepressiva tabletter. Men hon blev inte bättre, tvärtom växte känslorna av ensamhet och meningslöshet. När hon fyllt 18 blev hon inlagd ett par kortare perioder. Till mycket lite nytta.– Jag kände att jag inte hade mycket att leva för. Camilla fortsatte må dåligt. När hon var 20 drev ångesten henne att köra av vägen. Det var första gången hon skadade sig själv. Avåkningen resulterade i en hjärnskakning och en axelskada. För att byta miljö flyttade Camilla till en hästgård utanför Blentarp, men det hjälpte inte. Här började hon skära sig själv.– Ingen såg mig, ingen ville hjälpa mig. Att se blodet rinna gjorde att ångesten seglade bort för stunden.


Tog en överdos
Camilla skrevs in på St Lars i Lund i omgångar. Inte heller här blev hon hjälpt, utan självskadebeteendet blev allt allvarligare. Hon tog en överdos av lugnande medicin och försökte strypa sig vid flera tillfällen.

– Jag ville egentligen inte ta livet av mig. Det jag ville var att bli respekterad, uppmärksammad.På St Lars drog Camilla sig undan och tyckte att det kändes som om personalen ville sätta dit henne.

– Jag hatade allt vad doktorer hette och tappade allt hopp om att bli bättre. Vid ett tillfälle hittade hennes mamma henne medvetslös hemma hos sig. När hon vaknade tre dygn senare bestämde länsrätten att Camilla Svensson skulle tvångsomhändertas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

En skräckupplevelse
– Jag flögs till Sundsvall 101 mil bort tillsammans med en sköterska. Mamma och jag trodde att jag skulle till ett behandlingshem.I stället väntade den rättspsykiatriska regionkliniken.– Det var en skräckupplevelse. Som att gå in i ett mindre fängelse. Man fick inte behålla sina egna kläder, inte ens bh:n. I stället fick man en grå mjukisdress. Snart förstod hon att på avdelningen satt även brottslingar dömda för dråp, grova sexbrott och misshandel enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV.
– Alla behandlades som brottslingar. Det var en hotfull miljö.När Camilla Svensson lyckades skada sig själv inne på toaletten blev hon placerad i isoleringscell. Varken täcke eller kudde fanns utan bara en bältesbrits fastmonterad på golvet. Camilla hade ingen aning om hur länge hon skulle sitta där.– Det var inget annat än ett straff för att jag hade skadat mig, säger Camilla Svensson.Andra gånger fick hon vantar fastlåsta vid händerna.
– Bara förnedrande, säger hon.Att Camilla Svensson mår bättre i dag beror på att hon sent omsider fått en diagnosutredning. Medicinen mot adhd har hjälpt henne att sluta skada sig själv. Kortare perioder får hon komma ut på permission. Till hösten skrivs hon ut från den rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall och flyttar till ett behandlingshem i Simrishamn. Hon känner flera kvinnor som återfallit i självskadebeteende sedan de lämnat rättspsyk och är rädd att hon också ska börja skära sig på nytt.
– Händer det så lever jag inte längre.

1 juli 2009

Nu kan man njuta...

Ja nu kan jag faktiskt njuta av sommaren. Jag sitter nu på tåget som gick från Sundsvall kl 06.12 imorse, det e fint väder ute och jag skall vara i Skåne 16 dagar. Härligt, härligt att äntligen känna att man kan njuta. Jag tycker det e extra spännande att åka hem denna gången för att det händer så mkt i Skåne som jag tycker e kul o intressant!

Men om man skall se det på andra hållet så e jag nöjd med mej själv idag, äntligen e det bara jag som skall o kan styra mitt eget liv (som jag faktiskt har). Jag kan se att jag kan o vill MYCKET mer idag än vad jag ville för 1½ år sedan.

Sedan på tisdag 7/7 så skall jag o en kvinna från Lomma kommun åka och besöka det behandlingshemmet i Simrishamn som jag "kanske" skall flytta till så fort det går.... hoppas det e ett ställe som jag verkligen kan trivas på (mer än vad jag har gjort på RPK).

Vi får se vad som händer efter mötet på tisdag:)!

/Milla