Jag e en tjej som har/har haft ett självskade beteende o en psykisk störning. Men e jag en sämre människa för det?
Nej, jag tror faktiskt inte det!
Vem skulle inte vilja bli frisk från: Alkolism , nakotikaberoende, anorexi o självskade beteende? Jag tror faktiskt att dem flesta människor vill leva efter ngt måtto eller nått. Men ingen kan styra sej själv om man inte får rätt sorts hjälp. Man måste oxå tänka att jag fick sjukdomen pga en orsak (oftast). Det finns inte någon som kan trolla bort ngt som gör ont. Man måste få hjälp med att få det onda att segla bort för att man skall kunna gå vidare.
Vem skulle inte önska att Cancer inte fanns? Jag tror o vet att det inte e någon som vill ha en sjukdom av något slag.... Sjukdom vad det nu än innefattar så e man ju ändå sjuk i allas ögon. Men man kan ju vara sjuk inuti kroppen utan att det syns på utsidan, man kan smälta sitt inre genom att göra saker som man inte vill göra men gör ändå.
Folk (vem det nu än e) kan se saker som gör att man inte kan lita på personen i fråga för att man inte själv ser det.
Det e oxå så att om man som människa inte kan acceptera att man ser ut som man gör, eller att man gör saker utan att man tänker före,Då e det också väldigt svårt för människor runt om att acceptera att Jag e som jag e och dem e som dem e, eller??
Alla människor gör ngn gång i sitt liv misstag o fel, men alla människor kan inte acceptera att dem gjort fel.
Men jag måste säga att jag har accepterat att jag e Camilla Svensson 24 år, och att jag har ett självskadebeteende och en emetionell instabil personlighets störning, så e det! Jag ser på mitt liv på ett annat sätt nu när jag har kunnat acceptera att jag e som jag e.
Men om folk runt om en inte kan acceptera att jag e en person som har /har haft problem , då e det ännu svårare för mej.
Jag har gjort väldigt svåra saker mot mej själv och mina nära o kära, men fortfarande finns jag och då skall man kunna se det oxå, eller har jag fel?
Ja, visst har jag haft jättefel. Men fortfarande e jag Camilla Svensson som har varit uppe i norrland i 1½ år nu, och som jag sa så ser jag att jag e jag!!
Nu e jag drottning över mitt eget liv och vet att jag Camilla kommer flytta till Simrishamn och gör mitt liv som jag e värd att få, kunna se att vill jag göra ngt då fattar jag beslutet "själv" och seglar iväg på min egna lilla flotte genom livet till den dagen jag dör.
Jag har lärt mej av mina "misstag" och vill inte se dem, genom att jag inte tittar på dem så finns dem inte heller:)...
Jag e en person som egentligen e glad (åtminstone på utsidan), rolig och egen sinnig:)
Vill folk tycka att jag e "ett ego" "självisk" "dum i huvet" då får dem tycka det.
Jag tycker INTE det iaf.
Man har möt väldigt olika människor på sin resa genom livet, ingen har varit som en annan och tur e väl det? För hade vi alla människor varit likadana då hade ingen viljat leva. Så e det!
Det e oxå såhär: du kan inte stänga alla systembolag för att det finns alkolister, du kan inte stänga alla apotek för att folk mår dåligt efter dem varit inne där, du kan inte stänga alla blombutiker bara för att blommorna vissnar och inte heller avskeda läkaren på akuten för att han eller hon säger något som du inte accepterar. Eller har jag fel?
Jag e så trött på folk som inte kan acceptera att en människa gör si eller så. Det måste finnas ngn gräns någonstanns, jag har nått MIN gräns iaf!!!
Nej jag tycker jag resonerna rätt, för det e ju så det e i verkliga livet.
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar