Less...

Jag e less på allt för tilfället känns det som i alla fall. Jag orkar inte med alla samtal och grejer som händer hela tiden här på avdelningen. Jag och min stackare till vän har också vak. Tycker synd om henne att hon också mår så dåligt. Önskar jag kunde trolla med ett trollspö så att alla som är här kunde få må bra och slippa vara inlåsta på en avdelning.

Jag önskar att jag vore död ibland, men sedan ibland så vill jag leva ändå...
Jag e kluven på mitten känns det som. Jag vet INTE vad jag skall ta mig till. Jag vill hjälpa andra, men inte mig själv. Och det e det som e problemmet. Det spelar ingen roll om jag e på avdelningen eller utanför så har jag tankarna med mig vart jag än går eller står.

Jag står mitt i mellan livet och döden hela tiden. Ena stunden vill jag leva och andra vill jag inte. Vad skall man göra? Någon som har något att föreslå? Jag vet inte vad jag varken skall säga eller göra om jag skall vara ärlig.

Ge mig gärna tips på ångest lindrande grejer som jag kan använda mej av. Jag behöver det nu.

/ Camilla "milla" Svensson